KRISPIGT KALLT NÄR jag lämnade lägenheten i Solna i morse. Kan det ha varit neråt minus tolv? Klarblå himmel i alla fall, och fullt ös bland gråsparvarna som äter från det lilla fågelbordet vid soptunnorna.
Över polishuset såg jag en flock gråtrutar gå stadigt mot nordväst, en grupp på 15 fåglar. Strax efter den ytterligare en grupp, och när jag breddade synfältet såg jag att himlen var full av sträckande trutar. 15, 30, 50, 100, 150, 200, 250. Ja, minst. Och alla gick de åt nordväst.
Jag tänkte att det kunde vara trutarna som ligger utanför Gamla stan, Skeppsholmen och Stadsgårdskajen, som kommer till det öppna vattnet där på eftermiddagarna och stannar där under natten. Och på dagarna söker sig till andra platser. Riktningen de hade verkade utgöra en rak linje från innerstans vatten.
KLOCKAN VAR HALV nio, och en titt på telefonen visade ett larm om att den vittrut som setts vid Stadsgårdskajen get sig av tillsammans med resten av vitfåglarna 20 över åtta. Tio minuters resa till Solna verkade rimligt. Nog kunde vittruten vara i det väldiga trutsällskapet som flög över Solna.
Väl på jobbet såg jag en rapport i Svalan om att vittruten siktats från Järva krog halv nio. Mitt antagande hade nog varit rätt. Vittruten undgick förstås mina ögon, men synen av gråtrutarnas morgonpromenad var fantastisk nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar