måndag 10 april 2017

Riktig skådning på Öland

Ringtrast vid vandrarhemmet i Ås, Ölands första för 2017.
Sjöorresträck från Ölands södra udde, samt en trött Mattias Bardå.
Rödhakar ser lite sura ut. Ringmärkt på Ottenby fstn.
Bosse Carlsson i mitten, legendarisk Ölandsskådare. Undertecknad t.v, Bardå t.h.
Tallskog vid Sandviks camping. Spelande rapphöna och hornuggla.
Insträckande vitkindade gäss, mobil genom tub.
OJOJOJ, PLÖTSLIGT BLEV man en riktig skådare igen, alltså en sådan som faktiskt befinner sig på kända fågellokaler. Annars har det ju mest varit en massa tomtskådande i en bortglömd del av Roslagen, men i helgen slog jag till med Öland. Vilken grej.

Öland i början av april är förstås inte samma Öland som anstormas av både fåglar och skådare senare i vår, men eftersom Öland är Öland oavsett tid på året så finns det gott om fågel. Vi såg 86 arter under helgen, alltså drygt tio arter fler än jag sett uppe i Roslagen på ett år.

VI BÖRJADE FÖRSTÅS på södra udden och fick förstås ejder och sjöorre och annat tidstypiskt, extra kul var ett gäng berglärkor som födosökte alldeles intill vindskyddet. Skärfläcka dök också upp, liksom kentsk tärna, tordmule och svärta.

Efter en tupplur på vandrarhemmet efter morgonskådningen spanade jag som hastigast ut över ängarna norr om vandrarhemmet och riktade kikaren mot en gestalt en bit ut. Det visade sig vara en fin hane ringtrast. Den lyfte efter ett tag och satte sig i ett torrt träd, fortfarande generös med sin uppenbarelse. Jag ropade till mig ett par andra skådare, en av dem sa att jag givetvis skulle larma ut den, det var nämligen Ölands första ringtrast för året. När det var gjort dröjde det inte länge förrän vi fick sällskap av ett tiotal Ölandsskådare som vill ha den på årslistan.

Efter detta drog vi oss norrut med sikte på Naturbokhandeln i Stenåsa. En shop helt i min smak, och jag gick därifrån med bland annat en bok om holkar och en tornseglarholk. På väg tillbaka mot Ottenby körde vi ner mot Segerstads fyr. Nästan längst ner på vägen fladdrade en lite avvikande fågel förbi oss och satte sig på muren. Svarthakad busksvätta var min första tanke, och snart hade vi hittat den i en torr buske och kunde bekräfta artbestämningen. Det är förstås inte någon jätteraritet, speciellt inte på Öland, men ändå en tillfällig gäst som jag själv bara sett några få gånger. Kul att få göra en upptäckt också.

LÖRDAG HADE KUNNAT bjuda på en riktigt vass obs. Nere på udden en timme efter soluppgång larmades en amerikansk sjöorre i en sjöorreflock. Jag stod i vindskyddet och var ouppmärksam, larmet hjälpte inte heller eftersom flocken hann passera innan larmet gick ut. Men kul ändå att vara med i händelsernas centrum. Fem skådare hann se fågeln.

Framåt eftermiddagen var vi uppe vid Stenåsabadet och fick lite skön skådarpuls när en stor falk drog förbi. Tillsammans med läte och allmän känsla kunde vi enas om att det var en ung pilgrimsfalk. Ute på ängarna spelade storspov samt även storspovens släkting rödspoven, första gången jag hörde hur en sådan låter.