måndag 20 mars 2017

Nu kom bofinken och några till

Biotopförbättring på gång, planterade granar bort och sol in.
Skatudden sedd från öster.
Öster sedd från Skatudden, strax före kl 7 i lördags morse.

 

I ROSLAGEN HELA helgen. Till största delen bestod den av kroppsarbete i form av huggning av gärdesgårdsstörar, bärande av granris och eldande av samma ris. Allt under ledning av Granne-Janne, som fått namnet mer på grund av att han är min granne däruppe i Västernäs och mindre för att han är grann (med det inte sagt att han inte skulle vara grann, för det är han nog också).

Granne-Janne är en inbiten naturarbetare och han är sedan tio år tillbaka i färd med att återställa markerna kring den lilla bondgården till hur den såg ut för 60–70 år sedan då markerna betades av djur och jorden mellan hällarna odlades. Det projekt som är i gång nu handlar om att ta bort kring 30 granar som planterades på gammal ängsmark för 50–60 år sedan. Hans kor ska sedan få beta bland stubbarna och bereda plats för blommor, örter och andra växter som i sin tur kan ge livsutrymme för en massa fjärilar.

FÅGELMÄSSIGT HAR DET verkligen börjat våras. De fastboende fåglarna, som mesar, kråkfåglar och finkar, sjunger sina vårsånger och tillbakaflyttare i form av bofink, ringduva och trana har dykt upp på och kring tomten. Tranan gjorde en fantastiskt snygg inflygning i blåsten. Den svepte längs grusvägen i medvind och gjorde en vid sväng i kanten av träsket och gick upp mot vinden och sänkte sig kontrollerat ner bakom videbuskarna. Jag såg den inte mer under helgen.

En morgon satt kring 25 sidensvansar under matningen och plockade för sig av frön som småfåglarna drällt ner på backen. Jag antar att de har satt i sig alla bär och all frukt i trakten och för att slippa dra till ett fortfarande vintrigt norr anpassar de dieten till vad som finns att tillgå. Domherrarna präglar fortfarande landskapet med sin närvaro och sin sång, men snart kommer deras finurliga läte vara dränkt av bofinkssång – de två bofinkshanar som hängde kring tomten gjorde redan allt för att överrösta andra ljud med sina aggressiva toner. Grönfinkarna verkar också ha haft en bra vinter, de drar runt i stora gäng och sjunger gärna.


NÄR JAG VID några tillfällen rörde mig bort från stugan fick jag mer vårtecken. Vid slätten uppe vid Gulfmacken i Sättra ryttlade en fjällvråk, men den blev mobbad av en kråka och gav upp jakten. Ovanför åkrarna trängdes också sånglärkor om utrymmet, hoppas att de får häcka på marken utan att bli nackade av jordbruksmaskiner. Tofsvipor hade också intagit platsen, de flög omkring med sina charmigt hetsiga rörelser på tofsvipors vis.

På lördagsmorgonen gjorde jag också en avstickare till Skatudden utanför Grisslehamn. Lite ejder och alfågel rörde sig, men man kan inte kalla det sträck. Höjdaren där blev i stället ett stilla och vackert hav, djupt blått med en bred strimma av den uppåtgående solen som vägvisare mot öster – och en strömstare som satt och sjöng på klipporna i vattenbrynet.

LÄCKRASTE HÄNDELSEN UNDER helgen var ändå när jag vid åttatiden på lördagsmorgonen kom tillbaka till stugan från Skatudden. Det var vindstilla och soligt och överallt hördes småfåglarnas småsnack. Rätt vad det var hörde jag ett läte som överröstade allt annat, jag hann tänka att det var ett segelflygplan eller en fallskärmshoppare som svepte lågt över marken på andra sidan en trädridå. Det visade sig vara två havsörnar som troligen spelflög ihop och det vinande ljudet kom från när de pressade vingarna till max i en tvär dykning. Mäktigt.

söndag 5 mars 2017

Årets första ringduva

Jodå, det är en ringduva på antennen, årets första från balkongen.

INTENSIVT SPORTANDE I DAG, först Vasaloppet, sedan femmilen i VM, så för mig själv blev det en riktig kojdag. Min enda skådarmässiga insats var att jag såg en ringduva sitta på en antenn på huset mittemot.

Som tur är har jag noterat när jag sett årets första ringduva från lägenheten i Solna de senaste fyra åren, och kan därför säga att det här var den tidigaste obsen under de åren. 2015 var den en dag senare, 2016 två veckor senare (20 mars) och 2014 finns ingen notering förrän den 8 april – men det går nog att säga att just det året var det jag som var sen.

I GÅR MORSE stultade jag hem från Bullens bageri längre ner på gatan med lite frukostmat i påsen. På många andra håll skulle en räkmacka, en macka med ost och skinka och två croissanter gå loss på flera hundra (på Biblioteksgatan i Stockholm eller på Arlanda säkert flera tusen), men Bullen pungslog mig på inte mer än 110 kronor.

Nu är det väl inte bageriers prislägen jag ska skriva om här, utan snarare fåglar jag sett och hört om. Men tack vare att jag 50 steg från Bullens går rätt in i en flock med sju stjärtmesar så fick jag ändå komma med det här tipset om ett prisvärt bageri. Och kul med stjärtmes i Solna, det var första gången för mig. Kanske stämmer det där som någon sa om att det verkar gå bra för arten just nu. Gärna för mig, det är fina fåglar.

torsdag 2 mars 2017

Som om inget hade hänt

Stjärtmes på skohyllan.
Undrar hur mycket fågelskit rådjuret
får i sig där rakt under matningen.

 
FÖR GANSKA PRECIS ett år sedan höll jag på som mest med att fixa fram pengar och skriva på papper för ett hus ovanför Hallstavik. Den 4 april hade jag fått nycklarna på mäklarkontoret i Norrtälje och dragit de fem milen till Västernäs, som byn heter. 21 arter fick jag in från eller på tomten den första dagen; trana, dubbeltrast, ormvråk, morkulla och stjärtmes var några av de roligare. Nog har jag fört tomtlista förut, men det här var första gången jag gjorde det från ett alldeles eget ställe. Eller snarare bankens ställe, men det är jag som står på kontraktet.

Under första månaden (april) noterade jag ytterligare 20 arter, både traktens egna skator, nötskrikor och gröngölingar, genomflyttare som bergfink och återvändare som ängspiplärka, sädesärla och skogssnäppa. Nya tomtarter fortsatte att komma under året och fram till nu, den senaste av de nya var ett gäng gråsiskor (50-flock) i slutet av april, och totalt ligger jag på 70 arter. Jag har kunnat konstatera att platsen inte ligger längs någon sträckled, inte många fåglar väljer att rasta inom synhåll och utan kontakt med havet är det många arter jag inte får läge att se. Det jag ser är inte mycket att skryta med, men de är mina.

FÖR TVÅ HELGER sedan kom jag dit efter tre veckors frånvaro. Det betyder att min fågelmatning har hunnit tömmas på mat och därför på fåglar. Jag fyllde på de två fröautomaterna, la ut en slags müsli på fågelbordet – en skohylla som jag hittade i källaren – och fyllde röret med talgbollar. Jag kan inte säga att traktens fåglar reagerar direkt, men det går ganska fort att få dem att upptäcka att maten är serverad. Den här gången var det en ensam stjärtmes som var först på plats. Annars är det vanligast att blåmes, talgoxe eller nötväcka råkar se det och att deras tjatter sedan lockar dit resten.

Att det var en ensam stjärtmes oroade mig lite. Under hela vintern har det varit en flock på nio fåglar som setts tillsammans. Ibland har de stannat upp hos mig, sedan dragit vidare ut över träsket eller till någon annan matning i byn. Nio fåglar kan ganska lätt bli en enda, allt som krävs är en duktig sparvhök, dålig matningsdisciplin av folket i trakten eller en rejäl köldknäpp. Men i måndags ringde en granne och berättade bland annat att han såg en stor flock stjärtmesar igen. De verkar ha klarat sig.

ANNARS HAR VINTERNS karaktärsart varit domherren. Sedan tidigt i höstas har de troget flöjtat i byn, både vanliga svenska toner och östliga leksakstrumpetiga varianter. I helgen hörde jag dessutom att de börjat sjunga. Det är en ganska säregen sång domherren står för, faktiskt snarare ett lågmält gnissel än något riktigt sjungande. Men en jäkla favorit ändå.

Domherre, sång

lördag 7 november 2015

Fjärilsmannens tid

Beviset: till salu på Akademibokhandeln.
KAN MAN KALLA det en konstpaus kanske? Eller snarare litteraturpaus, eftersom resultatet av pausen blev en bok om fjärilssamlaren Clas Källander. Och pausen, det är förstås den paus jag har behövt ta från riktigt aktiv fågelskådning under produktionen av boken.

Arbetet började redan för bra precis ett år sedan, då kontaktade vi Clas och lyckades övertyga honom om att fotografen Bobo Olsson och jag skulle få följa i hasorna på honom och dokumentera hans passion för och samlande av nattfjärilar.

VI HAR HAFT ett alldeles fantastiskt år, roligast var att få komma in i nattfjärilarnas värld och ha en av Sveriges stora experter som ciceron. Clas har samlat fjärilar sedan 1955 och är i alla högsta grad aktiv än: varje natt har han flällor i gång utanför huset han bor i och hela somrarna är han ute på vift för att samla fjärilar på platser han återkommit till i flera decennier. Vi hängde bland annat med honom till Härjedalen där han och hans fjärilskompisar driver ett projekt sedan 1985.

Förutom att boken dyker upp på de flesta fysiska bokhandlar i landet så finns den förstås i nätbokhandeln. Mitt hetaste tips just nu är att köpa den till kampanjpris på Adlibris – 205 kronor, kampanjen gäller fram till den 15 november via den här länken: Adlibriskampanj. En fördel med att köpa på Akademibokhandeln är att man får med sig en superfin plansch på köpet, priset är då 319 kronor.

Köper man boken på Akademibokhandeln får man en läcker plansch på köpet.

måndag 25 maj 2015

Blåmesar med konkurrens

En rödspov spankulerade omkring i Fysingen i går.
BLÅMESEN HAR SJUNGIT på hela våren, länge var det en av få fåglar som höll i gång ute i markerna. Den höll ställningarna med sitt tititi-tototo när andra arter höll tyst, när miljoners sångfåglar fortfarande befann sig på sydliga breddgrader. Den sjunger fortfarande, men nu dränks de pigga tonerna i alla andra ljud.

Jag tog en tur tillbaka till Fysingen i går och fick en försomrigt komplett kväll för ett sånt ställe. Rorsångare, sävsångare, sävsparv, näktergal, trädgårdssångare, törnsångare, ladusvalor, hussvalor – en massiv ljudmatta. Dessutom en ensam rödspov, fem myrsnäppor, en kärrsnäppa, en mosnäppa, en årta bland Fysingens vanliga invånare som rödbenor, krickor, mindre strandpipare och andra arter. Men bara en gång lyckades jag höra en blåmes, lika glatt sjungande som tidigare i våras men knappt hörd av någon längre.

PÅ NÄRMARE HÅLL har en ny art dykt upp på balkonglistan. Två sena kvällar i rad har jag hört en näktergal nerifrån träddungarna mot Huvudsta. Det är första gången jag har en näktergal så nära inpå där jag bor, lite kul. I går såg jag de första tornseglarna här för året, tyvärr har jag ingen koll på när de brukar dyka upp här.


lördag 16 maj 2015

Nytt kryss: styltslöpare

Skådare och mc-folk – olika men ändå lika.
Styltlöpare på långa ben i Frövisjön.
ETT ROLIGT DRAG i torsdags: till Frövisjön och styltlöpare. Den fågeln har jag alltid kollat in i fågelböckerna, de där otroligt långa benen har inte gått att undvika att fascineras av. I Israel för några år sedan såg jag en hel del som stolpade omkring i de anlagda sjöarna i Hula Valley, men här hemma har jag inte räknat med att få se någon så här lättvindigt. Sverigekryss nummer 325.

Till en början stod fågeln rätt trist och vilade med ryggen mot oss, men senare flyttade den på sig och visade allt man kom ihåg från boken: svartvit, långa röda ben, spetsig svart näbb. Men Frövisjön var egentligen aldrig trist den här dagen eftersom det fanns en hel del annat att se raritetsmässigt när styltlöparen var färdigkollad. En hona stäpphök patrullerade på meternivå över området, en flock på säkert 70 svarttärnor rörde sig över vattnet och i östra änden av sjön simmade två svarthalsade doppingar – bara andra gången jag ser sådana. Dessutom låg minst en årta i vattnet. Tokig liten sjö det där – har ju nyligen också haft svartand, jungfrutrana, gulkindad kricka och en massa annat.

När vi stod vid vägkanten och spanade ner mot vattnet kom en strid ström av motorcyklar och raggarbilar på vägen. Vi tittade på varandra och undrade samtidigt hur fanken man kunde spendera en hel dag på respektive vis.

RESAN TILL FRÖVISJÖN var faktiskt veckans andra fågeltripp, redan i tisdags bestämde jag mig för att haka på till Ledskärsviken också. En fältpiplärka som hade setts där lockade kanske lite, men mest såg jag fram emot att lämna allt jobb hemma för en dag. Fältpipen var inte där, men det blev rätt bra ändå med en massa nya arter för året. På topp av dem var en röd glada – en sällsynt syn i norra Uppland.

tisdag 5 maj 2015

Skallig blåmes

Den siste mohikanen – en skallig blåmes med fjädertofs.
FORTSÄTTER ATT SKÅDA i farten, på väg till annat. Fick på det viset lövsångare (vid Taxinge slott) och ladusvala (Uppsala) som årskryss under helgen. I övrigt är det balkongen som får leverera, med mig på insidan.

Talgbollarna hinner knappt hängas upp innan de äts upp. Främst är det blåmesarna som äter av dem, dessutom är det de som kommit på hur den där fröautomaten kvick fungerar. Numera slänger sig några av dem upp på bygeln direkt. Talgoxarna verkar trögare och följer inte blåmesarnas exempel. Däremot har det vid några tillfällen kommit attacker från stora gäng av gråsparvar och de kom på grejen med automaten rätt snabbt.

EN AV BLÅMESARNA förstår jag mig inte riktigt på. Den är flintskallig, bara en fjädertofs sticker upp ur skallen. Sjuk, fått stryk, rakad? Vet inte vad som har hänt med den, men den ser ut att må bra och äter med god aptit. Den och en björktrast med helt vitt huvud, som jag såg på en sällsynt löprunda förra veckan, är så spännande det har blivit på fågelfronten på ett tag.

måndag 27 april 2015

Hundringen kom vid ännu en kyrka

JAG NOTERAR NÄR jag ser en ny art för året, tillsammans blir noteringarna en lista över de fåglar jag ser under ett år. Det är fjärde året jag har lite noggrannare koll på det där, och i och med att det börjar byggas upp några så kallade årslistor blir det lockande att jämföra dem. När jag i dag kryssade min hundrade art för året funderade jag på när jag nått 100 tidigare år.

Det visade sig att jag är sen i år och det var ingen överraskning. 2012, när jag försökte att alltid ha fler arter på listan än dagar som gått på året, nådde jag 100 arter den 4 april – dag 94. Året därpå var jag inte med i matchen utan nådde 100 arter först dag 104. 2014 var jag tidig igen, 100 arter dag 93 – men jag vill minnas att jag inte satsade på fler fåglar än dagar ändå. I år har resorna utanför Uppland varit färre och ett halvhemligt projekt har hållit mig framför datorn när jag annars kunde ha skådat, därför dröjde det alltså till dag 117 innan 100 arter nåddes.

HUNDRINGEN BLEV EN gransångare som satt och sjöng i kyrkogården till St Jacobs kyrka i Kungsträdgården i Stockholm, en betongskådare hade hört den när han käkade lunch. Möjligen är det här min första gransångare i betongen. Det som ledde fram till att räkneverket slog över till tresiffrigt var att jag unnade mig en snabb utflykt till Fysingen i går kväll. Nio nya arter för året där bäddade för att 100-strecket passerades i april månad, möjligen en skamgräns.

Men sett till konkurrensen är 100 arter hittills i år inget att kvittra om. På Club300:s årskryssarlista ser jag att sju pers redan är över 200 arter i år, jag haltar in på plats 80 just nu. Håhåjaja.

lördag 18 april 2015

Tjäder i betongen

Tjäder, Hedvig Eleonora kyrka, Artillerigatan/Storgatan.
Bingobricka och andra tillbehör.
DET BLEV ETT återfall som betongskådare i dag sedan det upptäckts en tjädertupp på Hedvig Eleonoras kyrkogård. Upptäckten gjordes kl tio på fredagskvällen, men tydligen hade tjädern varit där sedan i onsdags. Jag gjorde mig ingen brådska dit utan dök upp vid kyrkan på Östermalm nån gång mitt på dagen och tjädern var kvar. Den verkade vara i bra skick, plockade skott från en buske eller betade gräs. Tydligen är det här första gången sedan 1911 som en tjäder hittat in till Stockholms city, då var det en hona som befann sig vid Kungsholms kyrka. De verkar gilla den lilla natur som kyrkogårdarna utgör.

I FREDAGS FÖRRA veckan spelade jag fågelbingo. En kompis som bor vid Kyrksjön i Bromma ville introducera sonen till fågellivet i området och vi kom på att det skulle göras i bingoform. Såg man en fågel så kunde den kryssas på brickan. Brorsan med dotter var också med, men ungarna brydde sig inte så noga om att följa reglerna utan sprang mest omkring och gjorde annat. Lika bra det, poängen vad ju ändå att vara ute och njuta.

Tidigare den dagen stod jag ett tag på balkongen för att kolla om jag kunde uppfatta nåt av norrsträcket. En sångsvan sneddade över husen på rätt hög höjd, men en dubbeltrast kom i takhöjd och gick rakt norrut. Kul med trasten, den syntes riktigt bra i morgonsolen och blev 48:e balkongarten.


onsdag 8 april 2015

Hjälstaviken och sträck från balkongen

Mycket vatten i Hjälstaviken, men spången från Parnassan håller sig torr.
DET BLEV EN tur till Hjälstaviken i måndags, vi gjorde en intervju för ett kommande nummer av Roadrunner. Det var ganska lugnt. Många av de gäss som rastat på ängarna kring sjön verkade ha flugit vidare när vädret blev bättre, de som stannade till längre söderut i väntan på bättre väder kanske inte har kommit än.

Men en hel del bläsgäss sågs, många vitkindade och mest grågäss. Rördrom hördes, skäggdopping sågs liksom sävsparv – jag nämner just dessa eftersom de var nya för året. Som vanligt såg jag inga skäggmesar därute, men det kan ju ha att göra med att koncentrationen låg på att pressa intervjuobjektet på all klokhet.

DET SLOG MIG att jag borde ställa mig på balkongen en tidig morgon och inte bara stå där på dagen och kolla in grannskapets stationära fåglar. För det sträcker ju nu. 32 sädgäss blev de enda säkra sträckarna från i morse, de kom i fyra grupper och flög lite retsamt på en nordvästlig kurs vilket höll dem på lite för stort avstånd. Men vad läckert att se dem så här över tråk-Solna.

Flockar med bofink eller bergfink sträckte också, men aldrig så nära att jag kunde höra vilken art det var. Fem skarvar drog också norrut, men det är förstås inte klarlagt om de bara förflyttade sig lokalt eller om de var en del av den här väldiga migrationen som pågår. Kul med sträckkoll, ger mig nog på det igen snart.

onsdag 1 april 2015

30 sekunda minuter på balkongen + 20 till + 2 april

NU KOMMER EN rätt fattig rapport från balkongen. Ställde mig där i en halvtimme för att friska upp luften i mig och för att kolla om det gick att komma upp i tio fågelarter. Fick ihop tolv: Blåmes, talgoxe, pilfink, gråsparv, bofink, skata, björktrast, ringduva, tamduva, fiskmås, skrattmås, steglits.

Kråka och kaja borde ha dykt upp, koltrast också. Liksom grönfink. Men bofinken var ju kul – kan kanske vara den där som jag såg tidigare i vintras, strategin att inte flytta söderut i höstas verkar ha varit lyckad. Nu har den överlevt prövningarna och hinner skaffa sig ett bra revir tills någon hona kommer tillbaka. Om de kommer tillbaka. Man kan ju inte så noga veta vad de råkar ut för söderöver. Men det är nog inga problem.

GICK UT IGEN någon timme senare och tog då in följande: skata, kråka, koltrast, talgoxe, blåmes, pilfink, gråsparv, tamduva, skrattmås, fiskmås, silltrut, duvhök. Tolv arter då också, alltså, varav fyra helt nya för i dag. Och en helt ny för året, silltruten. I år kom den precis en vecka före fjolårets första balkongobs av arten.

Duvhöken har under vintern bara fått fajtas mot kråkor, men i dag fick den utstå skrattmåsarnas spott och spe. Höken skulle bara flyga förbi tre måsar som låg och cirklade i luften, men de kom på andra tankar och ägnade flera minuter åt att mobba den stackars höken. Till slut kom de rakt ovanför balkongen och jag fick hålla i mig i räcket för att inte ramla. Varför får man för sig att man ska ramla över balkongräcket bara för att man kollar rakt upp i luften genom en kikare? Det kanske bara är så.

2 APRIL: FICK kanske smak för balkongen i går, för nu på förmiddagen var jag ute en sväng till. En kvart, kanske. Kallare i dag, snö i luften, nordlig vind. Nötskrika, grönfink, sparvhök var nya för de senaste dagarna, talgoxe, blåmes, gråsparv, pilfink, fiskmås, skrattmås, silltrut, skata, kråka, ringduva, tamduva, bofink var upprepningar. 15 arter.

lördag 21 mars 2015

Smygstart i Angarn

JAG BRYDDE MIG inte om bromsokets eventuellt nära förestående kollaps. Kanske hade ett par veckor i stillhet i garaget gjort att allt ordnat sig, ungefär som när man botar träningsvärk genom att ta det riktigt jäkla lugnt ett tag. Och bilen rullade faktiskt på utan några uppenbara bekymmer raka vägen till Angarn i morse, i nollgradigt solsken och några centimeter nylagd snö på backen.

Jag hörde ju tofsvipor från Angarn härom dagen. I dag såg jag dem också. Uppenbart sura stod de mest och kurade på ängarna, missnöjda med att deras sökande efter mat blivit så mycket svårare på grund av snön. Grågäss fanns i massor och de verkade inte bry sig lika mycket om snön. Vi sökte igenom flockarna i jakt på bläsgäss utan att hitta några, några sädgäss var det enda avvikande som hittades (kanadagäss fanns också). Enstaka tranor gladde också med sin närvaro, men mysigast av allt var att en hel del sånglärkor flög omkring och sjöng som om det vore maj.

DET SNÅDDE ONT i nordvästvinden, det blev riktigt kallt när den hade fri fart över ytorna inför krocken med min person. Uttrycket ”snå ont” är för övrigt jämtländska och betyder nåt i stil med ”blåsa kallt”, men även om ”blåsa kallt” beskriver precis vad det gjorde där på Angarnsängarna så tycker jag inte att det fångar känslan lika bra som när man påstår att det ”snådde ont”, det ligger nåt lite mer lömskare i det som jag vill åt.

Vid matningen på Midsommarberget läade det lite och rätt mycket steglits, grönsiska och bofink pickade i sig de frön som under vintern hade ramlat ner på backen. Uppe på berget spejade vi ut över vattnet och upptäckte både ett snatterandspar och en ensam brunandshanne. Fortfarande är det rätt lugnt därute, men det var grett att få komma ut en sväng och att kärran höll. ”Grett” är också ett ord på jämtska och betyder ungefär att något är okej eller bra. Eller ska man till och med dra det till det engelska ”great”, som nästan stavas likadant? jorå, det kan man. It was great.