onsdag 24 september 2014

Höken tog höksångaren

MYCKET ATT STÅ i det senaste dagarna, men har hunnit ut ett par gånger. Första turen var i helgen, den gick till Kungsängen utanför Uppsala. Där hade bland annat videsparv setts dagarna dessförinnan vid dagvattendammarna. Nu såg jag inget annat än sävsparv när jag var där, men det var ett spännande ställe.

I går åkte jag lite halvhjärtat på ett larm om en ung höksångare som åt bär i en getapel vid Ågestasjön. Den hade varit där i några dagar redan och jag borde väl ha åkt tidigare, men så blev det inte. Under promenaden ut mot sjön mötte jag skådare som just hade sett fågeln och när jag kom närmare så såg jag en man med kikare vid apeln. Bra läge alltså.

Men när jag kom fram fick jag höra att en sparvhök just hade gjort en attack i trädet och lyckats med att få med sig en tätting. Eftersom ingen annan fågel syntes till i närheten av trädet, förutom ett par rödhakar, så utgår jag ifrån att det var höksångaren som blev hökens mellanmål. Så funkar det.

onsdag 17 september 2014

Sävsångare i vassen

FICK NÅGRA FÖRMIDDAGSTIMMAR vid Angarn i går. Dimman höll precis på att lätta och ur den tornade ett gäng på ungefär 60 tranor fram på en åker. Fint att se. Nästa mäktiga syn var när en äldre havsörn flög över sjön och fick hundratals grågäss på vingarna. Den attackerades av kråkor och en brunkärrhök innan den satte sig i en björk, men därifrån fick den också flyga i väg när kråkorna inte gav sig.

Jag tog sikte på ett dike med vass för att kolla om något hade rastat där under natten. Men några uppenbara rastare såg jag inte till, bara ett några av de vanliga invånarna: sävsparv och sävsångare. Sparvarna satte sig i toppen av vassen som för att värma sig när solen tittade fram, när mornandet var klart såg jag dem inte mer. Sävsångaren avslöjade sig med ett zäck som fick mig att hoppas på videsparv, trots att jag inte vet hur en videsparv låter – Fågelguiden som app innehåller inte det lätet. Att jag ändå vet att det var en sävsångare beror på att jag till slut såg fågeln. Förutom kalasväder gav inte rundan något extra pulshöjande i fågelväg.

söndag 14 september 2014

23 arter från balkongen

ROVFÅGLARNA UTEBLEV, LIKSOM större hackspett, fiskmås, storskarv och steglits. Däremot fick jag in stenknäck, nötväcka, lövsångare, ladusvala och trädpiplärka, så resultatet i RM i tomtskådning blev till slut 23 arter. Jag slapp bli sist också, två skådare kom efter mig. Resultat finns här.

Jag brydde mig aldrig om att gå upp i svinottan, tänkte att jag i dimman ändå inte skulle få nåt. Men troligen var det ingen dimma under morgonen, för när jag började skåda vid sextiden var det redan klart i luften. Kanske missade jag nåt viktigt där, för redan när jag klev ut på balkongen hörde jag nåt pipigt som sträckte förbi utan att få kläm på vad det var. Kanske hade jag med lite mer tid i de tysta morgontimmarna kunnat artbestämma några vadare eller järnsparvar, men snart tog bilbruset över och det var kört. Jag hann ändå höra ett par sädesärlor, men under dagen kom det flera också.

LÖVSÅNGARE BLEV DAGENS enda nya balkongkryss. Tre stycken höll till i buskarna under balkongen tidigt på morgonen, resten av dagen höll de sig borta. Ett par ladusvalor var också fint att se, liksom stenknäcken som trots att den flög förbi ett par hundra meter bort avslöjades av sina tydliga vingband.

Vinnaren i Smedsgård i Hallandd drog in exakt 100 arter fler än mig och satte nytt RM-rekord. Bara att gratta.

ARTLISTA
GråhägerKoltrastKaja
SilltrutBjörktrastKråka
GråtrutLövsångareGråsparv
TamduvaBlåmesPilfink
RingduvaTalgoxeBofink
LadusvalaNötväckaGrönfink
TrädpiplärkaNötskrikaStenknäck
SädesärlaSkata

fredag 12 september 2014

Laddning för RM i tomtskådning

I FJOL DEN här helgen var jag nere hos Christian Cederroth på Segerstads fyr på Öland för att göra en intervju med honom för tidningen Roadrunner. Besöket sammanföll med riksmästerskapen i tomtskådning, en tävling som Christian deltar i med hull och hår. Jag har lagt in intervjun i länken Roadrunner här ovanför, man får scrolla för att hitta rätt.

I år har jag inget planerat och tänkte inte så mycket på RM förrän jag såg ett inlägg om det på Facebook. Första tanken var att komma i kontakt med nån skådare i Uppland eller Sörmland och erbjuda mina tjänster, men nu har jag börjat tänka mig att använda min egen tomt – balkongen och lilla parken bakom huset. Jag såg nämligen att under fjolåret deltog inte bara superskådare med supertomter, som till exempel Christian, utan även skådare med blygsammare tomter och blygsammare resultat. Vinnaren 2013 hade 115 arter, Christian 101, men längre ner i listan fanns folk som skrapade ihop 18, 21 och 25 arter – ett antal som jag nog borde kunna matcha med lite fajt.

I MORSE VAKNADE jag riktigt tidigt och gick upp en sväng. Det var fortfarande helt mörkt, dessutom låg en tung dimma över Solna. Jag gick ut på balkongen för att lyssna om något fanns i luften, men det var stendött. Nu vid niotiden har dimman lättat, och den lär väl göra så i morgon också.

Eftersom jag tidigare stått en del på balkongen och skådat så har jag en liten hum om vad som kan tänkas ses, och när jag nu också tillåts gå ut på själva tomten så kan kanske ytterligare nån smygare hängas in bland buskar och träd intill lekparken. Om jag ska ge mig på en gissning tror jag att följande arter kan bli aktuella:

Ringduva, tamduva, kråka, skata, kaja, nötskrika, björktrast, koltrast, silltrut, fiskmås, gråtrut, hackspett, ormvråk, duvhök, sparvhök, lärkfalk, havsörn, storskarv, sädesärla, blåmes, talgoxe, nötväcka, gråsparv, pilfink, bofink, grönfink, steglits. 27 arter. Kanske undviker jag jumboplatsen.

onsdag 10 september 2014

En ynka blåhake

ALLA SKÅDNINGAR KAN inte vara fantastiska – innehålla nya arter eller annat toppspektakulärt. Hur ofta är man inte bara ute och iakttar det alldeles vanliga, en runda på hemmalokalen som bara bekräftar det man visste. Men trots det så kan man alltid hitta en speciell händelse som blev turens höjdpunkt. Kanske kom man riktigt nära en spillkråka, kanske fick man äntligen läge att kolla in vad som skiljer en duvhök från en sparvhök när de flög tillsammans, kanske valde man en fikaplats med utsikt över en grå flugsnappares jaktmarker.

I dag snodde jag åt mig ett par timmar i markerna, åkte ut till Angarnsjöängen. Jag valde parkeringen på östra sidan för att snabbare ta mig till de platser jag kände kunde vara intressantast: de stubbade åkrarna, enebackarna och den buskiga våtmarken. Hur intressant blev det då? Jag kom förvisso nära en spillkråka, men det var inte den som blev dagens höjdpunkt. I topp hamnade i stället en hastig obs av blåhake.

PÅ ÅKRARNA FANNS inga lappsparvar eller spännande vadare, som jag kanske hade hoppats. Däremot ganska många ringduvor och skogsduvor. En hel del sädesärlor hittade också mat där, och nära åkerkanten fanns rätt mycket bofink. Men videbuskarna ute mot blötan lockade, så jag drog mig ditåt. En ung sävsparv pep från en av buskarna, men annars var det riktigt lugnt.

Men strax efter jag trampat ner med hela vänsterbenet i ett dike och tagit mig mot ett gäng buskar så flög en liten rödstjärtad fågel upp och försvann lika snabbt igen lite längre bort. Jag klafsade i dess spår, och bakom en buske fick jag syn på den igen i samma ögonblick som den tog till vingarna och försvann djupare in i riset. Stjärten hann jag se igen, men framför allt ett tydligt vitt ögonbrynsstreck som gjorde det tydligt att det var just en blåhake. Könet hann jag inte få någon uppfattning om.

JA, EN YNKA liten blåhake, men ändå tveklöst den lilla höjdpunkt som alla fågelturer bjuder på.

måndag 8 september 2014

Till Simons minne

Fina lillebrorsan Simon.

MIN LILLEBROR FICK en cancerdiagnos i februari och genomgick allehanda behandlingar under våren och sommaren. Vi gladde oss åt alla tecken som tydde på nåt positivt, men tecknen som pekade på nåt negativt var faktiskt alltid fler. Den 10 augusti dog Simon. Trots cellgifter och strålning hade cancern inte försvunnit och hans kropp orkade inte mer.

Under sommaren var jag en hel del uppe i Jämtland, en knackig 3G-uppkoppling gjorde att jag inte uppdaterade den här sidan speciellt ofta. Men jag kände det också mindre viktigt att rapportera om siktade fåglar, tankarna behövdes riktas mot ett annat håll.

Någon gång jag skriver ner vad som hände på den sista inventeringsrutten, den som gick i höjd med Stora Blåsjön i norra Jämtland och där jag under ett dygn gick i 16 timmar för att ta mig ut till rutten, göra rutten och ta mig tillbaka till bilen. Jag kanske skriver om lavskrikorna och hökugglorna där jag plockade hjortron, bändelkorsnäbben som trumpetade för att komma i kapp flocken med mindre korsnäbb som flög över stugan och annat som händer när man under ett par månader lever mitt i naturen.

Men det får bli en annan gång, nu ville jag bara kort skriva vad som hänt i det verkliga livet. I lokaltidningarna uppe i Östersund skrev jag ett minnesord som publicerades för ett par veckor sedan, där beskriver jag mer om vad som hänt. Länkar till det här.