lördag 7 november 2015

Fjärilsmannens tid

Beviset: till salu på Akademibokhandeln.
KAN MAN KALLA det en konstpaus kanske? Eller snarare litteraturpaus, eftersom resultatet av pausen blev en bok om fjärilssamlaren Clas Källander. Och pausen, det är förstås den paus jag har behövt ta från riktigt aktiv fågelskådning under produktionen av boken.

Arbetet började redan för bra precis ett år sedan, då kontaktade vi Clas och lyckades övertyga honom om att fotografen Bobo Olsson och jag skulle få följa i hasorna på honom och dokumentera hans passion för och samlande av nattfjärilar.

VI HAR HAFT ett alldeles fantastiskt år, roligast var att få komma in i nattfjärilarnas värld och ha en av Sveriges stora experter som ciceron. Clas har samlat fjärilar sedan 1955 och är i alla högsta grad aktiv än: varje natt har han flällor i gång utanför huset han bor i och hela somrarna är han ute på vift för att samla fjärilar på platser han återkommit till i flera decennier. Vi hängde bland annat med honom till Härjedalen där han och hans fjärilskompisar driver ett projekt sedan 1985.

Förutom att boken dyker upp på de flesta fysiska bokhandlar i landet så finns den förstås i nätbokhandeln. Mitt hetaste tips just nu är att köpa den till kampanjpris på Adlibris – 205 kronor, kampanjen gäller fram till den 15 november via den här länken: Adlibriskampanj. En fördel med att köpa på Akademibokhandeln är att man får med sig en superfin plansch på köpet, priset är då 319 kronor.

Köper man boken på Akademibokhandeln får man en läcker plansch på köpet.

måndag 25 maj 2015

Blåmesar med konkurrens

En rödspov spankulerade omkring i Fysingen i går.
BLÅMESEN HAR SJUNGIT på hela våren, länge var det en av få fåglar som höll i gång ute i markerna. Den höll ställningarna med sitt tititi-tototo när andra arter höll tyst, när miljoners sångfåglar fortfarande befann sig på sydliga breddgrader. Den sjunger fortfarande, men nu dränks de pigga tonerna i alla andra ljud.

Jag tog en tur tillbaka till Fysingen i går och fick en försomrigt komplett kväll för ett sånt ställe. Rorsångare, sävsångare, sävsparv, näktergal, trädgårdssångare, törnsångare, ladusvalor, hussvalor – en massiv ljudmatta. Dessutom en ensam rödspov, fem myrsnäppor, en kärrsnäppa, en mosnäppa, en årta bland Fysingens vanliga invånare som rödbenor, krickor, mindre strandpipare och andra arter. Men bara en gång lyckades jag höra en blåmes, lika glatt sjungande som tidigare i våras men knappt hörd av någon längre.

PÅ NÄRMARE HÅLL har en ny art dykt upp på balkonglistan. Två sena kvällar i rad har jag hört en näktergal nerifrån träddungarna mot Huvudsta. Det är första gången jag har en näktergal så nära inpå där jag bor, lite kul. I går såg jag de första tornseglarna här för året, tyvärr har jag ingen koll på när de brukar dyka upp här.


lördag 16 maj 2015

Nytt kryss: styltslöpare

Skådare och mc-folk – olika men ändå lika.
Styltlöpare på långa ben i Frövisjön.
ETT ROLIGT DRAG i torsdags: till Frövisjön och styltlöpare. Den fågeln har jag alltid kollat in i fågelböckerna, de där otroligt långa benen har inte gått att undvika att fascineras av. I Israel för några år sedan såg jag en hel del som stolpade omkring i de anlagda sjöarna i Hula Valley, men här hemma har jag inte räknat med att få se någon så här lättvindigt. Sverigekryss nummer 325.

Till en början stod fågeln rätt trist och vilade med ryggen mot oss, men senare flyttade den på sig och visade allt man kom ihåg från boken: svartvit, långa röda ben, spetsig svart näbb. Men Frövisjön var egentligen aldrig trist den här dagen eftersom det fanns en hel del annat att se raritetsmässigt när styltlöparen var färdigkollad. En hona stäpphök patrullerade på meternivå över området, en flock på säkert 70 svarttärnor rörde sig över vattnet och i östra änden av sjön simmade två svarthalsade doppingar – bara andra gången jag ser sådana. Dessutom låg minst en årta i vattnet. Tokig liten sjö det där – har ju nyligen också haft svartand, jungfrutrana, gulkindad kricka och en massa annat.

När vi stod vid vägkanten och spanade ner mot vattnet kom en strid ström av motorcyklar och raggarbilar på vägen. Vi tittade på varandra och undrade samtidigt hur fanken man kunde spendera en hel dag på respektive vis.

RESAN TILL FRÖVISJÖN var faktiskt veckans andra fågeltripp, redan i tisdags bestämde jag mig för att haka på till Ledskärsviken också. En fältpiplärka som hade setts där lockade kanske lite, men mest såg jag fram emot att lämna allt jobb hemma för en dag. Fältpipen var inte där, men det blev rätt bra ändå med en massa nya arter för året. På topp av dem var en röd glada – en sällsynt syn i norra Uppland.

tisdag 5 maj 2015

Skallig blåmes

Den siste mohikanen – en skallig blåmes med fjädertofs.
FORTSÄTTER ATT SKÅDA i farten, på väg till annat. Fick på det viset lövsångare (vid Taxinge slott) och ladusvala (Uppsala) som årskryss under helgen. I övrigt är det balkongen som får leverera, med mig på insidan.

Talgbollarna hinner knappt hängas upp innan de äts upp. Främst är det blåmesarna som äter av dem, dessutom är det de som kommit på hur den där fröautomaten kvick fungerar. Numera slänger sig några av dem upp på bygeln direkt. Talgoxarna verkar trögare och följer inte blåmesarnas exempel. Däremot har det vid några tillfällen kommit attacker från stora gäng av gråsparvar och de kom på grejen med automaten rätt snabbt.

EN AV BLÅMESARNA förstår jag mig inte riktigt på. Den är flintskallig, bara en fjädertofs sticker upp ur skallen. Sjuk, fått stryk, rakad? Vet inte vad som har hänt med den, men den ser ut att må bra och äter med god aptit. Den och en björktrast med helt vitt huvud, som jag såg på en sällsynt löprunda förra veckan, är så spännande det har blivit på fågelfronten på ett tag.

måndag 27 april 2015

Hundringen kom vid ännu en kyrka

JAG NOTERAR NÄR jag ser en ny art för året, tillsammans blir noteringarna en lista över de fåglar jag ser under ett år. Det är fjärde året jag har lite noggrannare koll på det där, och i och med att det börjar byggas upp några så kallade årslistor blir det lockande att jämföra dem. När jag i dag kryssade min hundrade art för året funderade jag på när jag nått 100 tidigare år.

Det visade sig att jag är sen i år och det var ingen överraskning. 2012, när jag försökte att alltid ha fler arter på listan än dagar som gått på året, nådde jag 100 arter den 4 april – dag 94. Året därpå var jag inte med i matchen utan nådde 100 arter först dag 104. 2014 var jag tidig igen, 100 arter dag 93 – men jag vill minnas att jag inte satsade på fler fåglar än dagar ändå. I år har resorna utanför Uppland varit färre och ett halvhemligt projekt har hållit mig framför datorn när jag annars kunde ha skådat, därför dröjde det alltså till dag 117 innan 100 arter nåddes.

HUNDRINGEN BLEV EN gransångare som satt och sjöng i kyrkogården till St Jacobs kyrka i Kungsträdgården i Stockholm, en betongskådare hade hört den när han käkade lunch. Möjligen är det här min första gransångare i betongen. Det som ledde fram till att räkneverket slog över till tresiffrigt var att jag unnade mig en snabb utflykt till Fysingen i går kväll. Nio nya arter för året där bäddade för att 100-strecket passerades i april månad, möjligen en skamgräns.

Men sett till konkurrensen är 100 arter hittills i år inget att kvittra om. På Club300:s årskryssarlista ser jag att sju pers redan är över 200 arter i år, jag haltar in på plats 80 just nu. Håhåjaja.

lördag 18 april 2015

Tjäder i betongen

Tjäder, Hedvig Eleonora kyrka, Artillerigatan/Storgatan.
Bingobricka och andra tillbehör.
DET BLEV ETT återfall som betongskådare i dag sedan det upptäckts en tjädertupp på Hedvig Eleonoras kyrkogård. Upptäckten gjordes kl tio på fredagskvällen, men tydligen hade tjädern varit där sedan i onsdags. Jag gjorde mig ingen brådska dit utan dök upp vid kyrkan på Östermalm nån gång mitt på dagen och tjädern var kvar. Den verkade vara i bra skick, plockade skott från en buske eller betade gräs. Tydligen är det här första gången sedan 1911 som en tjäder hittat in till Stockholms city, då var det en hona som befann sig vid Kungsholms kyrka. De verkar gilla den lilla natur som kyrkogårdarna utgör.

I FREDAGS FÖRRA veckan spelade jag fågelbingo. En kompis som bor vid Kyrksjön i Bromma ville introducera sonen till fågellivet i området och vi kom på att det skulle göras i bingoform. Såg man en fågel så kunde den kryssas på brickan. Brorsan med dotter var också med, men ungarna brydde sig inte så noga om att följa reglerna utan sprang mest omkring och gjorde annat. Lika bra det, poängen vad ju ändå att vara ute och njuta.

Tidigare den dagen stod jag ett tag på balkongen för att kolla om jag kunde uppfatta nåt av norrsträcket. En sångsvan sneddade över husen på rätt hög höjd, men en dubbeltrast kom i takhöjd och gick rakt norrut. Kul med trasten, den syntes riktigt bra i morgonsolen och blev 48:e balkongarten.


onsdag 8 april 2015

Hjälstaviken och sträck från balkongen

Mycket vatten i Hjälstaviken, men spången från Parnassan håller sig torr.
DET BLEV EN tur till Hjälstaviken i måndags, vi gjorde en intervju för ett kommande nummer av Roadrunner. Det var ganska lugnt. Många av de gäss som rastat på ängarna kring sjön verkade ha flugit vidare när vädret blev bättre, de som stannade till längre söderut i väntan på bättre väder kanske inte har kommit än.

Men en hel del bläsgäss sågs, många vitkindade och mest grågäss. Rördrom hördes, skäggdopping sågs liksom sävsparv – jag nämner just dessa eftersom de var nya för året. Som vanligt såg jag inga skäggmesar därute, men det kan ju ha att göra med att koncentrationen låg på att pressa intervjuobjektet på all klokhet.

DET SLOG MIG att jag borde ställa mig på balkongen en tidig morgon och inte bara stå där på dagen och kolla in grannskapets stationära fåglar. För det sträcker ju nu. 32 sädgäss blev de enda säkra sträckarna från i morse, de kom i fyra grupper och flög lite retsamt på en nordvästlig kurs vilket höll dem på lite för stort avstånd. Men vad läckert att se dem så här över tråk-Solna.

Flockar med bofink eller bergfink sträckte också, men aldrig så nära att jag kunde höra vilken art det var. Fem skarvar drog också norrut, men det är förstås inte klarlagt om de bara förflyttade sig lokalt eller om de var en del av den här väldiga migrationen som pågår. Kul med sträckkoll, ger mig nog på det igen snart.

onsdag 1 april 2015

30 sekunda minuter på balkongen + 20 till + 2 april

NU KOMMER EN rätt fattig rapport från balkongen. Ställde mig där i en halvtimme för att friska upp luften i mig och för att kolla om det gick att komma upp i tio fågelarter. Fick ihop tolv: Blåmes, talgoxe, pilfink, gråsparv, bofink, skata, björktrast, ringduva, tamduva, fiskmås, skrattmås, steglits.

Kråka och kaja borde ha dykt upp, koltrast också. Liksom grönfink. Men bofinken var ju kul – kan kanske vara den där som jag såg tidigare i vintras, strategin att inte flytta söderut i höstas verkar ha varit lyckad. Nu har den överlevt prövningarna och hinner skaffa sig ett bra revir tills någon hona kommer tillbaka. Om de kommer tillbaka. Man kan ju inte så noga veta vad de råkar ut för söderöver. Men det är nog inga problem.

GICK UT IGEN någon timme senare och tog då in följande: skata, kråka, koltrast, talgoxe, blåmes, pilfink, gråsparv, tamduva, skrattmås, fiskmås, silltrut, duvhök. Tolv arter då också, alltså, varav fyra helt nya för i dag. Och en helt ny för året, silltruten. I år kom den precis en vecka före fjolårets första balkongobs av arten.

Duvhöken har under vintern bara fått fajtas mot kråkor, men i dag fick den utstå skrattmåsarnas spott och spe. Höken skulle bara flyga förbi tre måsar som låg och cirklade i luften, men de kom på andra tankar och ägnade flera minuter åt att mobba den stackars höken. Till slut kom de rakt ovanför balkongen och jag fick hålla i mig i räcket för att inte ramla. Varför får man för sig att man ska ramla över balkongräcket bara för att man kollar rakt upp i luften genom en kikare? Det kanske bara är så.

2 APRIL: FICK kanske smak för balkongen i går, för nu på förmiddagen var jag ute en sväng till. En kvart, kanske. Kallare i dag, snö i luften, nordlig vind. Nötskrika, grönfink, sparvhök var nya för de senaste dagarna, talgoxe, blåmes, gråsparv, pilfink, fiskmås, skrattmås, silltrut, skata, kråka, ringduva, tamduva, bofink var upprepningar. 15 arter.

lördag 21 mars 2015

Smygstart i Angarn

JAG BRYDDE MIG inte om bromsokets eventuellt nära förestående kollaps. Kanske hade ett par veckor i stillhet i garaget gjort att allt ordnat sig, ungefär som när man botar träningsvärk genom att ta det riktigt jäkla lugnt ett tag. Och bilen rullade faktiskt på utan några uppenbara bekymmer raka vägen till Angarn i morse, i nollgradigt solsken och några centimeter nylagd snö på backen.

Jag hörde ju tofsvipor från Angarn härom dagen. I dag såg jag dem också. Uppenbart sura stod de mest och kurade på ängarna, missnöjda med att deras sökande efter mat blivit så mycket svårare på grund av snön. Grågäss fanns i massor och de verkade inte bry sig lika mycket om snön. Vi sökte igenom flockarna i jakt på bläsgäss utan att hitta några, några sädgäss var det enda avvikande som hittades (kanadagäss fanns också). Enstaka tranor gladde också med sin närvaro, men mysigast av allt var att en hel del sånglärkor flög omkring och sjöng som om det vore maj.

DET SNÅDDE ONT i nordvästvinden, det blev riktigt kallt när den hade fri fart över ytorna inför krocken med min person. Uttrycket ”snå ont” är för övrigt jämtländska och betyder nåt i stil med ”blåsa kallt”, men även om ”blåsa kallt” beskriver precis vad det gjorde där på Angarnsängarna så tycker jag inte att det fångar känslan lika bra som när man påstår att det ”snådde ont”, det ligger nåt lite mer lömskare i det som jag vill åt.

Vid matningen på Midsommarberget läade det lite och rätt mycket steglits, grönsiska och bofink pickade i sig de frön som under vintern hade ramlat ner på backen. Uppe på berget spejade vi ut över vattnet och upptäckte både ett snatterandspar och en ensam brunandshanne. Fortfarande är det rätt lugnt därute, men det var grett att få komma ut en sväng och att kärran höll. ”Grett” är också ett ord på jämtska och betyder ungefär att något är okej eller bra. Eller ska man till och med dra det till det engelska ”great”, som nästan stavas likadant? jorå, det kan man. It was great.

fredag 20 mars 2015

Kvick var seg att leverera


Kvick i februari, fortfarande fanns snö på gården.
JAG FICK MIN Kvick, den klassiska fågelfröautomaten, nån vecka in i februari. Det var precis när värmen kom och småfåglarna som dittills varit beroende av matningar kunde plötsligt hitta mat lite överallt. Min lilla matning på sjätte våningen sket de blankt i, inte ett solrosfrö togs ur Kvick under hela februari, inte i mars heller.

Tills i dag. Sommarvädret de senaste dagarna har bytts mot kyla och regn, nästan snöblandat. Chocken måste ha fått traktens fåglar att leta efter säkra kort i matfrågan igen, för sedan i morse har ett gäng blåmesar suttit på talgbollarna. Men att få dem att upptäcka vad Kvick har att bjuda på var svårare, ingen satte sig på bygeln så att locket öppnades och fröna blev tillgängliga.

Kanske berodde det på att öppningen var riktad in mot balkongen, som på bilden ovan? Jag vände på steken och snart råkade faktiskt en blåmes sätta sig på bygeln och nappa åt sig ett frö. Succé, eller nåt i den stilen. Men någon rusning har det inte blivit, möjligen är det bara en av dem som löst koden, de flesta mesar väljer fortfarande hellre talgbollarna.

ANNARS HAR INTE fågellivet kommit mig så nära de senaste dagarna. Gjorde ett försök att lyssna in lite ugglor i Lappdal norr om Angarn i onsdags, men det var dödstyst på den plats jag de två senaste åren kunnat höra sparvuggla, pärluggla och kattuggla. Mer liv hördes från själva sjöängen vid Angarn, en hel del gäss kacklade på och bland ljuden lyckades jag höra årets första tofsvipa. Ett annat ljud kom från några tranor, inget årskryss på dem, men likväl de första för Uppland  i år.

söndag 15 mars 2015

Norra kyrkogården – inte mycket liv


I ett skogsparti på Norra kyrkogården fanns en korp.
ÄR LITE OSÄKER på bilen, har låtit den stå i garaget de senaste veckorna. Sist jag använde den hakade en bakbroms upp sig. Den släppte som tur var, men jag anar att det kan hända igen. Så jag har inte vågat stäva i väg mot några vidare bra fågellokaler, utan fått nöja mig med grönområden i närheten.

Ett av dem är Norra kyrkogården, det grönaste jag har bara knappt en kilometer hemifrån. Tall och några glest placerade gamla lövträd. Men inte mycket fågel, det märks att det inte hänt mycket på flyttfågelfronten än. Ringduva var den enda återvändaren jag såg. I övrigt mesar, trastar och några spelsugna nötväckor. Och korp. Får nog laga bilen om det ska bli nån fart på skådningen.

fredag 6 mars 2015

Ringduvan har hittat till Solna

KLASSISK SKÅDARMARK I DAG, soffan därhemma. Inte många vårtecken därifrån så här långt, förutom att skatorna har dragit omkring i stora gäng den senaste tiden. Och så lite sång och snack med vårröster från talgoxar och blåmesar.

Men så satte sig nåt bekant på grannhusets takantenn, en ringduva i all sin prakt. Det är nåt med ringduvor som gör att man gillar att se dem när de är vårtecken, annars inte så mycket. Det kanske är orättvist, alla fåglar är ju ett slags mirakel, men jag är inte ringduvornas största fan.

Just den som satte sig på antennen fick jag dock lite respekt för, för den fågel som redan satt på antennen var en sparvhök. Ringduvan var bra mycket större än höken och behövde bara hytta lite med vingarna så fick den antennen för sig själv, det såg ut som när någon ska tuffa sig lite för en annan, skjuter fram bröstet och knyter nävarna. Höken gled därifrån och ringduvan sitter kvar där än.

TILLÄGG, EN TIMME senare: Fick finbesök till den andra antennen, en stor jäkla korp. Har ju sett korp i den här trakten tidigare, men har nog inte haft nån sittande på antennen. Till skillnad från ringduva är korp en fågel som jag inte kan få nog av.

onsdag 18 februari 2015

Rovor i söder

Duvhöken på antennen.
Och så grannhuset i all sin prakt.
JAG HAR JU ett skrivbord hemma, men grejen är att jag mest sitter i soffan och jobbar. Sveriges ergonomer skulle nog inte godkänna den arbetsställningen, men faktiskt är det inte så dumt att skriva halvliggandes.

När jag ändå satte mig vid skrivbordet i går så visade det sig att det funkade också. Dessutom fick jag utsikt mot söder genom den franska balkongens fönster – kanske en bra plats inför norrsträcket i vår. Jag har också koll på en matning på andra sidan tågspåret från skrivbordet. Gråsparvarna verkar gilla det som finns där, stadsduvorna också.

TVÅ ROVFÅGLAR VISADE sig också. Först en duvhök som flög längs rälsen västerut, kanske var det samma som sedan satte sig i antennen på huset mittemot. Över husen i Huvudsta såg jag några kråkfåglar göra utfall mot en större fågel. Några gråtrutar hade flugit förbi tidigare, men de brukar inte bli attackerade på det viset. Jag fick klar rovfågelvibb på den stora fågeln och i kikaren visade det sig vara en havsörn. Den blev snart av med förföljarna och la sig och skruvade över Bällstaviken eller Ulvsundasjön. Sen försvann den.

lördag 7 februari 2015

Kungligt i Hjälstaviken

Soligt i Hjälstaviken, och ganska rävspårigt.
Slottet i Skokloster. Eller är det slottet som heter det?
FIN DAG I Mälardalen, perfekt för en tripp ut i markerna. Jag har länge tänkt att jag borde dra mig till Hjälstaviken för att kolla in om en kungsfiskare fortfarande sitter kvar vid Svannäs och fiskar i det öppna vattnet invid vägen. Vädret ballade ur på vägen dit, riktigt intensivt snöfall i trakten av Barkarby, Kungsängen och ännu längre västerut. Kom att tänka på att jag borde ha tagit en mössa med skärm. Men det sken upp när vi kom mot Bålsta och svängde av E18 och en vanlig toppluva dög fint.

Och kungsfiskaren var på plats, satt i en buske och gjorde ett par korta utflykter ner mot vattnet. En gång kom den upp med en liten fisk i näbben – inte att undra på att den hänger kvar på en plats med sån fiskelycka. När jag vände på mig och kollade åt andra hållet såg jag en rovfågel i luften. Stor och bredvingad, i kikaren såg jag de typiska vita vingfläckarna som unga kungsörnar har. I fjol såg jag bara en kungsörn, i år har jag säkert fem på listan – trippen till Gotland gav ju några.

FLER KUNGSARTER BLEV det inte. Kungsfågel hade man kanske kunnat hoppas på, men knappast alkekung, kungskobra eller kungskrabba. Men det blev inget mer än så, letade lite efter skäggmes i vassen men hade inte tid att nöta eftersom brallorna på en i sällskapet hade gått sönder. En säkerhetsnål räddade dock dagen så vi kunde ta en omväg hemåt utan att skämmas, bland annat hamnade vi längs en runstensrik väg som tog oss till slottet i Skokloster. På väg hem sågs två fjällvråkar dra över vägen, det var nog i höjd med Kungsängen.

Väl hemma la jag märke till att duvhöken var tillbaka på sin plats på grannhusets höga tv-antenn. Eller om du nu är duvhökens plats, en kråka sitter där bra mycket oftare. Och kanske var det just den kråkan som till slut tröttnade på höken och gjorde upprepade utfall mot platsen högst uppe på antennen. Duvhöken parerade med några loja duckningar, men när ytterligare en kråka började dyka mot den så seglade den i väg över taken. Kanske mot Sundbyberg. Den första kråkan tog över platsen och sitter där än. Den sitter vänd söderut och ser kanske inåt stan. Om den tittar västerut ser den solnedgången.

tisdag 3 februari 2015

Större efter grå och mellan

SKÅDNINGSFATTIGT SLUT PÅ januari, har laddat på med jobbande och inte tagit mig ut. Helt enkelt. I samband med ett jobb hamnade jag dock i trakten av Uppsala och kunde årskryssa större hackspett. Ingen anmärkningsvärt med det egentligen, förutom det faktum att jag årskryssade både gråspett och mellanspett före den. Har aldrig hänt förut.

onsdag 14 januari 2015

Mellanspett vid Lummelunda


Hoburgen, inte långt från Gotlands sydspets.
Fotograf och intervjuobjekt vid Närsholmen.
Mellanspett: nätt huvud, klen näbb och inte mycket svart i ansiktet.
Det rödas begränsade utbredning på huvudet gör att det är en hona.
DET FÖLL SIG så bra att en jobbresa för Club300:s tidning Roadrunner gick till Gotland härom dagen, och det samtidigt som den där mellanspetten fortfarande tycker att lövskogen vid Lummelunda bruk duger som skafferi. I måndags gav vi oss upp till området vid det gamla järnbruket i ett rätt ymnigt snöfall. Fågeln hade setts både på marken och uppe i träden så vi rände runt vid ån och de dammar och småbäckar som finns mellan träden för att försöka få syn på den.

Just att försöka få syn på en mellanspett har inte varit aktuellt i Sverige sedan början av 1980-talet. Fram till 1982 fanns den som häckfågel här, men sedan dess har den varit försvunnen från landet – bara ibland har en fågel nerifrån kontinenten hamnat i Sverige tillfälligtvis. Som mellanspetten som upptäcktes vid Lummelunda i mellandagarna.

I TRE TIMMAR gick vi omkring i området utan att se mycket mer än koltrastar, gärdsmygar och ett par strömstarar. När vi i det undermedvetna började planera för lunch och sakta drog oss mot parkeringen så klack det plötsligt till, en i sällskapet sa de förlösande orden ”där sitter ju en spett” och snart såg vi andra också det som faktiskt var den mellanspett vi letade efter.

Under några minuter rörde den sig högt och lågt bland träden och gjorde skådandet lätt för oss. Folk plåtade genom sina jätteobjektiv och jag slängde i väg ett par bilder med mobilen genom handkikaren. Det blir aldrig bra, men jag gör det ändå.

RESTEN AV GOTLANDSVISTELSEN tog oss runt till flera av öns klassiska fågellokaler. I dammen vid Almedalen simmade bläsänder tillsammans med fiskmås, gräsänder och en rörhöna och i hamnen simmade vigg och smådopping förutom mängder av måsfågel. När vi på tisdagen drog oss söderut mot Hoburgen började vi se fler rovfåglar också, vid Hoburgen faktiskt kungsörn, havsörn, pilgrimsfalk och ormvråk på en ganska liten yta.

Gotland så här års liknar förstås inte Gotland i oktober eller på våren vad gäller fågeltillgång, men om man håller koll på sina årskryss så klickar det till bra mycket mer på listan än om man skulle ha stannat kvar på hemmaplan. Jag ser på gamla listor att jag aldrig haft så många som 60 arter den här tiden på året, och att vissa av de arter jag redan sett i år inte ens är givna senare på året. Inte minst gäller det förstås mellanspetten, min 324:e Sverigeart.

torsdag 8 januari 2015

2015 startade i Jämtland


Hårkan vid utloppet från Hotagen. Strömstare och utter siktades.

ÅRSLISTAN FICK SINA första kryss i Jämtland i år, stannade helt enkelt kvar där över nyår. Den 3 januari åkte jag till Laxsjö från mitt läger i Laxviken och mitt i byn anade jag en hackspett som flög över vägen och satte sig i ett träd. Det var en gråspett, en hona. Eftersom det i fjol tog ända fram till slutet av december att få in en sådan på årslistan så lönade sig mitt jämtska nyårsfirande kan tyckas.

Så många andra specifika Jämtlandsarter blev det kanske inte. Men visst är talltita vid fågelbord, orrar i träd invid vägarna och tutande domherre överallt nåt som inte skulle ha noterats om jag hade inlett söderut i Sverige. Inte strömstararna i Hårkan heller. Nedanför dammluckorna i södra änden av Hotagssjön är det en säker plats att få se strömstare om vintrarna. I år räknade jag till minst fem strömstarar inom några hundra meter av älven. Fem knipor var på plats i det strömmande vattnet dagarna före jul också, men de såg jag inte på nyåret. Däremot såg jag nåt som jag först trodde var en lekande öring. Det plaskade i ett lugnvatten och jag såg en stjärt/svans försvinna ner i vattnet. När jag såg ett huvud också så förstod jag att det var en utter. Den såg faktiskt ut att leka.

SISTA JÄMTLANDSARTEN BLEV sidensvans. En flock på 30–40 fåglar satt på ett par tv-antenner mitt inne i Östersund. Då och då gjorde de en flygning över hustaken, kanske finns några bärträd i närheten. Troligen var det delar av den flocken som jag såg för jul när de sirrade förbi hustaken ett kvarter neråt sjön.

Väl nere i Solna igen fattar man att det ändå är stor skillnad på klimat på norr och söder. Här dök koltrast och björktrast upp, liksom steglits – det är inget man kan vänta sig i Jämtland så här års.