Kvick var seg att leverera

Kvick i februari, fortfarande fanns snö på gården.

JAG FICK MIN Kvick, den klassiska fågelfröautomaten, nån vecka in i februari. Det var precis när värmen kom och småfåglarna som dittills varit beroende av matningar kunde plötsligt hitta mat lite överallt. Min lilla matning på sjätte våningen sket de blankt i, inte ett solrosfrö togs ur Kvick under hela februari, inte i mars heller.

Tills i dag. Sommarvädret de senaste dagarna har bytts mot kyla och regn, nästan snöblandat. Chocken måste ha fått traktens fåglar att leta efter säkra kort i matfrågan igen, för sedan i morse har ett gäng blåmesar suttit på talgbollarna. Men att få dem att upptäcka vad Kvick har att bjuda på var svårare, ingen satte sig på bygeln så att locket öppnades och fröna blev tillgängliga.

Kanske berodde det på att öppningen var riktad in mot balkongen, som på bilden ovan? Jag vände på steken och snart råkade faktiskt en blåmes sätta sig på bygeln och nappa åt sig ett frö. Succé, eller nåt i den stilen. Men någon rusning har det inte blivit, möjligen är det bara en av dem som löst koden, de flesta mesar väljer fortfarande hellre talgbollarna.

ANNARS HAR INTE fågellivet kommit mig så nära de senaste dagarna. Gjorde ett försök att lyssna in lite ugglor i Lappdal norr om Angarn i onsdags, men det var dödstyst på den plats jag de två senaste åren kunnat höra sparvuggla, pärluggla och kattuggla. Mer liv hördes från själva sjöängen vid Angarn, en hel del gäss kacklade på och bland ljuden lyckades jag höra årets första tofsvipa. Ett annat ljud kom från några tranor, inget årskryss på dem, men likväl de första för Uppland  i år.