söndag 28 april 2013

Större beckasinsnäppa i Asköviken

VÅREN RULLAR PÅ och det skådas lite här och var. En söndag som skulle ge lite mysskådning blev i stället ett drag på en mindre beckasinsnäppa. Efter intensivt skådande och klurande kom de mest rutinerade rävarna fram till att det var en större beckasinsnäppa vi tittade på där vid Asköviken utanför Västerås.

Larmet kom när vi åkte på Centralbron i Stockholm för att ta oss ut till Sandemar. Bara att vända och byta syd mot väst. Väl framme var det inga problem att få syn på fågeln, värre var det att hitta de karaktärer som skiljer den mindre amerikanska arten från en större lika amerikansk. Många hoppades nog på mindre, eftersom den arten endast setts en gång i Sverige tidigare.

Upptäckaren hade hört ett konstigt läte från en fågel som flög över huvudet på honom i morse. Han såg att det var en beckasinsnäppa och med hjälp av vänner i telefonen diskuterade de sig fram till att det kunde vara den mindre arten. Mina kunskaper kunde inte hjälpa till att avgöra vad det var. Vissa saker tyckte jag talade för det ena, andra saker för det andra. I slutet av dagen kunde ett läte spelas in, och utifrån det slogs det fast att det varit en större hela tiden.

För mig som inte sett nån av arterna innebar det ett nytt kryss oavsett, värre var det för dem som verkligen behövde en mindre beckasinsnäppa till sina listor. Men på det stora hela spelar det ingen roll. Det fina med dagen var att fantastiskt många skådare från alla håll i landet fick hänga lite med varandra.

PÅ VÄG HEM från Västerås gick det ju inte att låta bli att kolla in den gulkindade kricka som har setts i Frövisjön under några dagar. Det är en grymt snygg fågel och många har åkt dit för att kolla in den, men än så länge har den inte krysstatus eftersom alla gulkindade som dyker upp i Sverige har bedömts vara förrymda parkankor, i vilt tillstånd lever de i östra Asien. Men bedömningar ändras, kanske kommer de här änderna att klassas på annat sätt i framtiden, då är det bra att ha sett en. På samma plats fick jag två årskryss också, hornuggla och spetsbergsgås.

Fina Asköviken, snäppan spatserade omkring till höger.
Eftermiddagens vilande hornuggla.
Magnus Corell når som tur är upp till tuben.
Min sämsta bild på snäppan (under vipan) märker jag nu.

tisdag 16 april 2013

Sjöorre och vadare

GICK PROPPEN UR i dag? I alla fall sågs nästan 50 arter från Skinnarviksberget i Stockholm i morse, tolv av dem var helt nya för Betongåret för mig: sjöorre, fisktärna, rödvingetrast, skogssnäppa, bläsand, morkulla, järnsparv, kungsfågel, råka, taltrast, storspov och sädgås. De flesta faktiskt årskryss även utanför Betonglistan.

Nästan på dagen för ett år sedan låg fyra sjöorrar på Riddarfjärden och rastade, i morse var de tre. Däremot prickade både taltrast och fisktärna datumet precis, och när jag kollar i rullorna ser jag att den första sädesärlan sågs den 12 april i fjol – exakt samma datum som jag såg den första i år.

Som tur är för sädesärlan har jag sett enstaka insekter i luften också, även om det var bra mycket mer käk i fjol den här tiden. Datumflyttarna får ju såklart bekymmer när vädret har varit vintrigt nästan en månad längre än tidigare, hoppas att de har reserver. Vädret håller på att reda upp sig, inga minusgrader på nätterna längre och ganska varma dagar. Dock har det regnat på eftermiddagarna. Men regn är bra den här tiden, tar bort det sista av snön.

Två sjöorrar på håll genom tubkikaren.

söndag 14 april 2013

Proppen kvar

DET PRATADES OM ”proppen ur” inför den här dagen. I stället var det ”locket på”. Värme söderut skulle göra att fåglarna skulle våga sig norrut på allvar, men av det såg vi inget av till en början. I stället kändes det riktigt kallt när jag gick upp på Skinnarviksberget klockan sex i morse och ett tungt molntäcke slickade skorstenar och kyrktuppar.

En fasan brölade till från bergskanten och tre bergfinkar rastade i ett träd, så det startade inte helt uselt ändå. En yrvaken ormvråk snurrade vid DN-skrapan och några enstaka sädesärlor guppade också förbi. Minst en gulsparv tog sig också norrut över oss, men det är tydligt att proppen inte är helt ur. Och trots att det var några plusgrader så frös jag som bara fanken, och då hade jag ändå lika mycket kläder på mig som jag hade när det var 15 minus i vintras.

Lite värmande var ändå att en domherrehona satte sig för att tuta lite framför oss och att tre dubbeltrastar också valde att gå mot norr via Skinnarviksberget. Morgonens höjdare blev annars en hane brun kärrhök som i höjd med Högalidskyrkans dubbeltorn gjorde några snurrar i de låga molnen.

Stockholm från berget i morse. Grått och kallt.
Samma vy mitt på dagen. Lite soligare.

fredag 12 april 2013

Praktejder vid Örudden

I GÅR VAR en dag som jag inte hade tänkt skåda. Men ett larm om en 2k praktejder (andra kalenderåret, ej vuxen och helt utfärgad) från Örudden gjorde att jag planerade om och åkte dit för att möjligen få ett nytt livskryss. Det gick rätt bra. Att det inte gick helt och hållet bra får skyllas på att fågeln låg långt ut och att solen stod så att det inte avslöjades så mycket färger. Men ungefär så här gick det till:


Jag kom fram till Örudden och var helt själv där. Eftersom jag inte har nån koll på vad småörna söderut heter så började jag inte vid Rökohäll, där fågeln hade setts tidigare på morgonen. Jag spanade av stora mängder ejder västerut i minst en timme innan jag började checka av södre sidan. Där fastnade jag på en fågel som avvek från de andra ejdrarna på grund av att den trots att den hade mörk kropp och mörkt huvud hade vitt bröst – ejderhonorna intill hade ju inte vitt bröst. 

Fågeln flöt långsamt västerut genom ejderflocken och jag la märke till att den var snäppet mindre än de andra fåglarna. Vid ett par tillfällen lyfte den på kroppen och viftade på vingarna, vingundersidorna var i stort sett mörka. Fågeln hade hittills legat med bröstet snett emot mig och utan att se några färger anade jag en ljus näbb, klenare än ejdrarnas. När den vreds så att den låg med sidan mot mig såg jag först ett gråaktigt huvud och till slut också ett utbuktande pannparti. Då ropade jag till för mig själv. Yes, sa jag.

Strax därefter dök fågeln och trots att jag bevakade området såg jag den inte komma upp till ytan igen. Ett större uppflog minuter senare rörde till allt också, och när solen ställde sig ännu sämre till var det bara att ge upp en återupptäckt. Däremot sågs lite annat på platsen, som massor av alfågel, minst ett par småskrake, en spillkråka, ett par större korsnäbb, och årets första större strandpipare.

MEDAN JAG STOD på Örudden rapporterades den vitvingade truten inifrån Södermalm igen, så jag styrde in mot Lilla Blecktornsparken när jag närmade mig stan. Och där stod den. Lite konstigt att se en sån raritet i en park intill Ringvägen. Dessutom tyckte jag inte att den verkade helt frisk, den flyttade knappt på sig när folk gick förbi på nån meters avstånd. Men den kunde i alla fall flyga därifrån lite senare och i morse hade den setts på samma ställe igen.

Vitvingad trut blev såklart ett bra kryss på Betonglistan. Listan fick nya tillskott i morse då först en sädesärla hördes på Skinnarviksberget och sen sågs en rörhöna vid Karlbergskanalen. Slitet lönar sig, nu är jag tvåa på listan igen.

Svajande skata på Skinnarviksberget.
Skön arbetsmiljö på Örudden, Torö.
Vitvingade truten i Lilla Blecktornsparken.
En rätt utfrätt bild på truten.
Dagsfärsk ställning finns på hemsidan.

tisdag 9 april 2013

Mer och mer vår

DET KANSKE VERKAR som om jag lökat sen sist, men så är det förstås inte. Både betongskådning och en tur till Angarn har företagits och det går faktiskt att konstatera lite vår; nya gäss och ett par vadare bland annat.

Betonglistan har verkligen börjat röra på sig. Inte för mig så mycket, men för ett gäng andra som var på plats förra veckan. Det var enkelbeckasiner och tofsvipor och tranor och sädgäss och jag vet inte vad. Min betongtripp gav dock inkentinken. Förrän i morse, då fick jag både strandskata, tofsvipa och vitkindadgås insträckande över stan. Jo för fanken, sånglärka och skäggdopping hade jag ju i lördags redan.

I FJOL SÅG jag en enda tofsvipa från Skinnarviksberget, men i morse hela 23. De flesta kom väster om oss och siktade norrut, men ett gäng sneddade över Riddarfjärden förbi Stadshuset. Så jäkla härligt att se de där fladderflygarna, de har påmint om vår ända sedan jag såg dem på lägdorna i Ope när jag var liten.

Vitkindade gäss finns det ju en hel del av i Stockholm, men de första man ser för året är alltid nåt extra. Dagens fåglar kom i olika grupper och drog nordost genom Riddarfjärden, i ett av gängen flög två strandskator. Alltid lite kul med de här blandflockarna. En skarvflock hade två grågäss som fripassagerare också.

ANGARN DÅ, DET var i söndags. Jag hade druckit tequila dagen innan, men Angarn var trots det segare än vad jag var. Ändå: sädgäss, bläsgäss, sångsvan, tofsvipa, starar, sånglärka. Alltid nåt.

Ett danskt skeppsvrak vid Kastellholmen.
Skinnarviksberget i morse strax efter klockan sex.
Pinkande gubbe vid Angarnsjöängen.

måndag 1 april 2013

Påskdag i tärnan.

DET HÄR TÄRNANOMRÅDET är ju ganska så fenomenalt, jag har pratat en del om det på slutet. Men det finns ju inte så många ställen i Stockholmstrakten där motorvägssurret inte kommer åt och där naturen liksom jobbar fritt.

Jag har sett tjäder vid ett par tillfällen i Tärnan och har hoppats på att få addera skogshöns som orre och järpe till det. Just järpe hade faktiskt visat sig för en skådare i lördags, så det var den jag hoppades mest på. 

JAG UTGICK FRÅN Pukeby och trampade längs en gammal väg inne i skogen, mot torpet Exerman. Det var helt vindstilla och nästan tryckande tyst ute i skogen. Så tyst att jag hörde vingljudet från två korpar på kanske 100 meters håll. Mäktighet. Talgoxe och blåmes intresserade sig också för mig, det enda andra ljud jag hörde var från två stjärtmesar som jag såg vittja en björk på godsaker.

Nån järpe dök aldrig upp, men livet var inte så kasst ändå i solen och skogen och snön. Vid Bromseby fanns en riktig stig igen så jag slapp pulsa obanat, där vid den gamla kvarnkanalen stötte jag på en strömstare. 

I MORSE SKULLE jag ge Skinnarviksberget en chans igen. Fem grågäss kunde läggas till Betonglistan, annars var det mest skarvar uppe i luften. Påsken har ju bjussat på ett makalöst väder, men än är det för mycket vinter för att vårfåglarna ska våga sig norrut på allvar.

Strömstare vid Bromseby i Tärnanområdet.
Upptinande små grusväger är ju kanon.
Och det här är torpet Exerman. Ring om ni behöver torpvakt.
Skinnarviksberget i morse, sommartidsdagen.