Larmet kom när vi åkte på Centralbron i Stockholm för att ta oss ut till Sandemar. Bara att vända och byta syd mot väst. Väl framme var det inga problem att få syn på fågeln, värre var det att hitta de karaktärer som skiljer den mindre amerikanska arten från en större lika amerikansk. Många hoppades nog på mindre, eftersom den arten endast setts en gång i Sverige tidigare.
Upptäckaren hade hört ett konstigt läte från en fågel som flög över huvudet på honom i morse. Han såg att det var en beckasinsnäppa och med hjälp av vänner i telefonen diskuterade de sig fram till att det kunde vara den mindre arten. Mina kunskaper kunde inte hjälpa till att avgöra vad det var. Vissa saker tyckte jag talade för det ena, andra saker för det andra. I slutet av dagen kunde ett läte spelas in, och utifrån det slogs det fast att det varit en större hela tiden.
För mig som inte sett nån av arterna innebar det ett nytt kryss oavsett, värre var det för dem som verkligen behövde en mindre beckasinsnäppa till sina listor. Men på det stora hela spelar det ingen roll. Det fina med dagen var att fantastiskt många skådare från alla håll i landet fick hänga lite med varandra.
PÅ VÄG HEM från Västerås gick det ju inte att låta bli att kolla in den gulkindade kricka som har setts i Frövisjön under några dagar. Det är en grymt snygg fågel och många har åkt dit för att kolla in den, men än så länge har den inte krysstatus eftersom alla gulkindade som dyker upp i Sverige har bedömts vara förrymda parkankor, i vilt tillstånd lever de i östra Asien. Men bedömningar ändras, kanske kommer de här änderna att klassas på annat sätt i framtiden, då är det bra att ha sett en. På samma plats fick jag två årskryss också, hornuggla och spetsbergsgås.
 |
| Fina Asköviken, snäppan spatserade omkring till höger. |
 |
| Eftermiddagens vilande hornuggla. |
 |
| Magnus Corell når som tur är upp till tuben. |
 |
| Min sämsta bild på snäppan (under vipan) märker jag nu. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar