tisdag 23 december 2014

Vintrig tornfalk


Tornfalken i Ope, ryttlandes över snötäckt skafferi.
JAG TRODDE ATT det var en tamduva jag såg från bilen när jag körde på gamla E75:an genom Ope, söder om Östersund. Men när jag stannat vid en busshållplats och fått upp kikaren såg jag att det var en tornfalk som ryttlade över den snötäckta åkern. Det var inte väntat den här tiden på året.

Jag körde upp på en mindre väg och parkerade, tog fram tubkikaren och kollade in falken som då hade satt sig på en kraftledningsstolpe. Snart gav den sig upp i luften igen för att kolla in sorktillgången, det var då jag kunde ta en halvkass bild med telefonen genom tuben. Det var en solklar hane, med grått huvud och grå stjärt som avslutades med ett kraftigt svart band. Jag kan inte tänka mig att den hade det särskilt lätt i födosökandet, ett par decimeter nysnö under natten döljer nog sorkarna rätt bra.

EN TITT I artdatabanken visar att det under 2000-talet har rapporterats tornfalkar i december i Jämtland vid två tillfällen. Troligen rörde det sig om samma fågel som sågs i trakten av Alsen den 14 och 31 december 2004. Under 1900-talet finns inga rapporter om så sena tornfalkar. Spännande.

Inne i stan tänkte jag åka förbi en adress där det rapporterats turkduva. Men redan när jag svängde in på Odensalagatan och det bostadsområde jag bodde i tills jag var sju år så fick jag syn på duvorna. Den ena satt på trottoaren medan den andra satt mitt i vägen och pickade i sig nåt. Jag fick svänga runt fågeln, för den flyttade sig inte. Undrar om den möjligen börjar bli svag och dum, så oskygg borde den ju inte behöva vara.

söndag 21 december 2014

Den tredje gråspetten

Granen i mitten blev gråspettens rastplats för en kort minut.
NÅGRA DAGAR FÖRE dopparedagen och jag har dragit mig till hemmatrakterna i Jämtland för att jula. Inte mycket snö, men i alla fall ett tunt lager som lyser upp de mörka timmarna.

Bilskådade i trakterna av Brunflo och stannade till då och då för att titta och lyssna. Det var nån nötskrika, nån större hackspett, lite talgoxar och några pipande domherrar i skogskanterna, men inte mycket mer. Korp förstås, speciellt en som jag minns eftersom den tvingade av en kråka en matbit i luften. Maten dalade ner från luften och lade sig på en åker och korpen dalade ner och snappade åt sig den. Mer snö hade gjort det svårare att återfinna munsbiten.

FYRA KORPAR TILL gasade över åkrarna i Bodal, och vid ett hygge lite söderut längs vägen såg jag en hackspett flyga och sätta sig i en grantopp. En grön spett, eller snarare en gråspett, min tredje nånsin bara. Den satt en minut i granen innan den flög vidare, tre snabba vingslag innan den gled i en kort båge för att sedan slå med vingarna igen. Vid ett hygge bara 500 meter söderut satt två orrar, en hane och en hona i en björk – dagens båda höjdare på nästan samma plats alltså.