måndag 25 maj 2015

Blåmesar med konkurrens

En rödspov spankulerade omkring i Fysingen i går.
BLÅMESEN HAR SJUNGIT på hela våren, länge var det en av få fåglar som höll i gång ute i markerna. Den höll ställningarna med sitt tititi-tototo när andra arter höll tyst, när miljoners sångfåglar fortfarande befann sig på sydliga breddgrader. Den sjunger fortfarande, men nu dränks de pigga tonerna i alla andra ljud.

Jag tog en tur tillbaka till Fysingen i går och fick en försomrigt komplett kväll för ett sånt ställe. Rorsångare, sävsångare, sävsparv, näktergal, trädgårdssångare, törnsångare, ladusvalor, hussvalor – en massiv ljudmatta. Dessutom en ensam rödspov, fem myrsnäppor, en kärrsnäppa, en mosnäppa, en årta bland Fysingens vanliga invånare som rödbenor, krickor, mindre strandpipare och andra arter. Men bara en gång lyckades jag höra en blåmes, lika glatt sjungande som tidigare i våras men knappt hörd av någon längre.

PÅ NÄRMARE HÅLL har en ny art dykt upp på balkonglistan. Två sena kvällar i rad har jag hört en näktergal nerifrån träddungarna mot Huvudsta. Det är första gången jag har en näktergal så nära inpå där jag bor, lite kul. I går såg jag de första tornseglarna här för året, tyvärr har jag ingen koll på när de brukar dyka upp här.


lördag 16 maj 2015

Nytt kryss: styltslöpare

Skådare och mc-folk – olika men ändå lika.
Styltlöpare på långa ben i Frövisjön.
ETT ROLIGT DRAG i torsdags: till Frövisjön och styltlöpare. Den fågeln har jag alltid kollat in i fågelböckerna, de där otroligt långa benen har inte gått att undvika att fascineras av. I Israel för några år sedan såg jag en hel del som stolpade omkring i de anlagda sjöarna i Hula Valley, men här hemma har jag inte räknat med att få se någon så här lättvindigt. Sverigekryss nummer 325.

Till en början stod fågeln rätt trist och vilade med ryggen mot oss, men senare flyttade den på sig och visade allt man kom ihåg från boken: svartvit, långa röda ben, spetsig svart näbb. Men Frövisjön var egentligen aldrig trist den här dagen eftersom det fanns en hel del annat att se raritetsmässigt när styltlöparen var färdigkollad. En hona stäpphök patrullerade på meternivå över området, en flock på säkert 70 svarttärnor rörde sig över vattnet och i östra änden av sjön simmade två svarthalsade doppingar – bara andra gången jag ser sådana. Dessutom låg minst en årta i vattnet. Tokig liten sjö det där – har ju nyligen också haft svartand, jungfrutrana, gulkindad kricka och en massa annat.

När vi stod vid vägkanten och spanade ner mot vattnet kom en strid ström av motorcyklar och raggarbilar på vägen. Vi tittade på varandra och undrade samtidigt hur fanken man kunde spendera en hel dag på respektive vis.

RESAN TILL FRÖVISJÖN var faktiskt veckans andra fågeltripp, redan i tisdags bestämde jag mig för att haka på till Ledskärsviken också. En fältpiplärka som hade setts där lockade kanske lite, men mest såg jag fram emot att lämna allt jobb hemma för en dag. Fältpipen var inte där, men det blev rätt bra ändå med en massa nya arter för året. På topp av dem var en röd glada – en sällsynt syn i norra Uppland.

tisdag 5 maj 2015

Skallig blåmes

Den siste mohikanen – en skallig blåmes med fjädertofs.
FORTSÄTTER ATT SKÅDA i farten, på väg till annat. Fick på det viset lövsångare (vid Taxinge slott) och ladusvala (Uppsala) som årskryss under helgen. I övrigt är det balkongen som får leverera, med mig på insidan.

Talgbollarna hinner knappt hängas upp innan de äts upp. Främst är det blåmesarna som äter av dem, dessutom är det de som kommit på hur den där fröautomaten kvick fungerar. Numera slänger sig några av dem upp på bygeln direkt. Talgoxarna verkar trögare och följer inte blåmesarnas exempel. Däremot har det vid några tillfällen kommit attacker från stora gäng av gråsparvar och de kom på grejen med automaten rätt snabbt.

EN AV BLÅMESARNA förstår jag mig inte riktigt på. Den är flintskallig, bara en fjädertofs sticker upp ur skallen. Sjuk, fått stryk, rakad? Vet inte vad som har hänt med den, men den ser ut att må bra och äter med god aptit. Den och en björktrast med helt vitt huvud, som jag såg på en sällsynt löprunda förra veckan, är så spännande det har blivit på fågelfronten på ett tag.