måndag 25 februari 2013

Vattenrall och berguv

EN SÅN DÄR grej som inte är okej att sprida: drog från jobbet redan vid tre. Tanken var att åka ut till Norra Djurgården och kolla om det gick att höra berguvarna som brukar hoa från gasklockorna i Hjorthagen den här tiden på året. Men först åkte jag förbi Råstasjön.

Därifrån ville jag främst ha med mig vattenrall, ett par såna brukar ju hänga kring matningen där. Men det första jag såg när jag kom fram var en annan kortstjärt, en gärdsmyg. Kan inte hjälpa det, men den fågeln är ju en av de bättre man kan tänka sig. Koltrastar, talgoxar, blåmesar och en rödhake hängde också där. Märkte att koltrast har högre rang än rödhake, när koltrasten ville käka talgboll flyttade sig rödhaken direkt.

Jag spankulerade lite lojt för att spana av de öppna sumpgölarna kring matningen för att leta efter rallen, men så vände jag mig om och såg den sitta vid matningen. På tal om fåglar som är bra så är ju vattenrallen en av dem. Riktigt häftig teckning med det blåa och det kamouflagiga på samma gång. Troligen är det väl kamouflage båda färgerna hjälper till med.

SEN DROG JAG mot Husarviken på Norra Djurgården. Där såg jag berguv i fjol den 8 mars. Då var det barmark och det frasade om fjolårsgräset, i år var lägdan täckt av snö. Skymningen kom strax efter femtiden och förhoppningen var att ugglorna (det finns två därute vid Stora Skuggan) skulle flyga över lägdan för att sätta sig på gasklockorna, som den jag såg för snart ett år sedan gjorde. Men inget hände, och när det skymde på mer så kändes det som det skulle bli bom på ugglan.

En annan skådare var på plats, och han påminde om att ett larm från i går sagt att uven hördes från det vattentorn som ligger i Lilljansskogen, strax ovanför KTH. Vi gav oss av från den öppna ängen och körde in på en liten väg nära vattentornet och klev ur. Direkt hörde vi ett hoande. Vi tog oss närmare vattentornet och hörde lätet allt bättre, men vi fick aldrig syn på den. Tio över sex hördes det sista hoandet.

Väl hemma kom ett larm. Nån hade hört en berguvshona ungefär en halvtimme efter vår kontakt, troligen kom lätet från gasklockorna.

Vattenrallen vid Råstasjön.
Lägdan vid Husarviken, Lidingö mitt fram.
En juvenlil duvhök satt och spanade.
Längsgående streck, inte tvärstreckad.

söndag 24 februari 2013

Sol på Örudden

SOLEN SKEN OCH vattnet var öppet, när vi kom ut från tallskogen möttes vi av hundratalet knölsvanar med röven i vädret och halsen födosökande i vattnet. Vi var på väg ut mot Örudden på Torö för att kolla lite sjöfågel och förhoppningsvis få lite nya årskryss.

Några enstaka sångsvanar fanns också i vattnet, nya för i år. Annars var det mest knipor som guppade i småvågorna, kan det ha varit ett tusental totalt kanske. Mäktig syn, men som alltid så slutar man bry sig om de arter som finns i stora mängder, det är ju de fåtaliga och kanske ovanliga man helst kollar in. Men till knipornas försvar kan sägas att utan dem hade det fantastiska ljudet från deras vingslag när en havsörn kom för nära aldrig hörts.

VI SPANADE I ytterkanterna av knipflockarna och upptäckte efter ett tag några alfåglar. En skådare intill gjorde oss också uppmärksam på en tobisgrissla i vit vinterdräkt som låg och guppade i tubkikarens yttre verkningsområde. Småskrakar och storskrakar flög omkring eller simmade på vattnet, och en skraktyp visade sig vara en hona salskrake som flög in och la sig bland kniporna. Den var väldigt svår att hitta, trots att den inte är helt lik en kniphona.

Tolv sidensvansar kom över huvudet på oss, en korp uppehöll sig ute på småöarna västerut och ett gäng skarvar höll till ute på den lilla fyren i söder. På vägen hem såg vi också en hökuggla i en trädtopp. Totalt: inte helt illa för en dag i februari.

Ungefär mitt i bilden, salskrakshonan med vit kind.
Sydväst från talldungen, Örudden.
Årets andra hökuggla, vägen mot Torö.

onsdag 20 februari 2013

Karlbergskanalens lugna vatten

JOBBAR UNDER ETT par veckor på ett kontor på det allra västraste av Kungsholmen, bortanför St Görans sjukhus, ungefär mittemot Karlbergs slott, heter det kanske Stadshagen här? Alldeles nedanför rinner Karlbergskanalen fram och vid den ligger ett område med kolonistugor. I fjol var kolonilotterna lite intressanta eftersom en övervintrande svarthätta brukade käka där. I år verkar folket vid den matningen inte vara lika aktiva med sina fröer och talgbollar, så nån svarthätta har inte setts där.

När jag tog en nypa luft i går så gick jag ner mot kanalen för att kolla läget. Kanalen var öppen och ett gäng gräsänder simmade omkring där tillsammans med en ung knölsvan. Uppe bland stugorna flög det omkring både talgoxar och blåmesar, ganska många pilfinkar hängde också i buskarna. Men mer härligt än så var det inte.

Koltrastar sitter här och var i buskarna.
Knölsvan och gräsänder i kanalen.

söndag 17 februari 2013

Lite årskryss i Fäboda

VID DEN HÄR tiden för ett år sedan hade jag fyllt på årslistan med 74 arter. Jag minns hur det var, jag drog runt på det mesta som rapporterades. Samma fåglar rapporteras från Uppsalatrakten och andra platser även i år, men eftersom fjolårets flängande underblåstes av viljan att livskryssa snösparvar, vinterhämpling, korsnäbbar och annat, en syssla som inte behövs i år, så har artlistan inte blivit lika lång.

I år har jag faktiskt mest hållit mig inne i stan. Betonglistan har lockat, och dessutom tar det mindre tid i anspråk att ta en sväng på stan i stället för att pumpa mil i bil. I dag gjorde jag ändå en liten utflykt norrut, till matningen väster om Fäboda på Norra Järvafältet. Där finns alltid några säkra arter som behövdes på årslistan, till exempel svartmes, tofsmes och talltita. Sagt och gjort.

PÅ VÄG FRÅN Fäboda passerar man pizzerian i Viby, där såg jag ju en nötkråka för några veckor sedan. Den visade sig inte i dag. Men det blev spännande ändå. I ett träd satt minst 30 stenknäckar, och flera småflockar anslöt. Till slut var det säkert uppåt en 50 stenknäckar i trädet. Dessutom flög en mindre hackspett förbi i snögloppet och satte sig i ett annat träd.

En annan syssla jag roade mig med i fjol var att alltid ha fler arter på listan än det hade gått dagar på året. Det höll ända fram till dag 229 har jag för mig. Eftersom jag slöat i år ser det svårare att klara sig genom vintern. Mina 57 arter hittills räcker en dryg vecka till om jag inte ligger i.

POST SCRIPTUM. Två korpar flög förbi vardagsrumsfönstret hemma i Solna. 58 arter och en dag till alltså. Dessutom har jag sett en sparvhök jaga kring huset vid två tillfällen i dag. Lycka till.

Mysko syn, fjärilslarv i snön.

lördag 16 februari 2013

Fasan och sidensvans på Söder

GANSKA TRÅKIG FÅGELTID, i alla fall inne i betongen. Extra trist blev det av sån där feber. Senast jag hade feber bodde jag i Frankrike, året var 1988. Eftersom jag bodde på internat så fick jag ligga i sjuksäng inne på skolan, i det de kallade l’infimérie. Skolkamraterna gav mig pommes frites och ost på rasterna. (Det sista är troligen bara påhitt, jag minns inte hur det var.)

Den här febern låg jag på rygg i soffan och kunde bara notera att jag missade de få fåglar som rapporterades inifrån stan. En fasan till exempel, och ett gäng sidensvansar. Men i dag var jag på benen igen och gav mig av mot Södermalm och upp på Åsöberget där fasanen skulle ha setts. Jag hann inte mer än komma till Kvastmakarbacken innan jag såg den, lugnt spatserande kring några odlingsbänkar. Bra bra.

SIDENSVANSARNA HADE SETTS inte långt ifrån Årstabrons norra fäste, också på Söder. I lekparken där finns ett äppelträd, och senast jag gick förbi där så tänkte jag att det borde kunna upptäckas av till exempel sidensvansar. Precis det hade de gjort. De satt i trädet och kvillrade sällskapligt med varandra.

Efter det vandrade jag av och an längs Årstaviken, främst för att kanske springa på en flock grönsiskor. Men jag fick inte syn på några, bara talgoxar, blåmesar och grönfinkar, och närmast Eriksdalsbadet även en större hackspett. Gott om koltrastar också förresten, alltmer sjungande.

BYTTE SEDAN STADSDEL och hamnade på västra Kungsholmen, i Kristineberg. På berget nedanför Lidnersplan fanns en matning som hade lockat både steglits och grönfink, men de drog därifrån när en sparvhök började intressera sig för dem. Höken satt kvar ett tag innan den flög bort. Lite senare kom den tillbaka i full kareta, jagandes en koltrast som den inte fick tag på.

Den feberfria turen avslutades vid rishögen nere vid vattnet nedanför Fredhällsparken. Den lilla gärdsmygen som jag såg på nyårsdagen var på plats nu igen. Rolig fågel.

Suddiga sidensvansar plåtade genom kikaren.
Fasanen tittar fram lite blygt.
Satte sig sedan helt öppet.

måndag 4 februari 2013

Februaridöden

ÄRLIGT TALAT ÄR det rätt tråkigt just nu. Alla återseenden av gamla arter som hör januari till känns inte lika kul längre. Man har sett trastarna, gräsänderna och talgoxarna nu, och än dröjer det innan det fylls på med nya arter söderifrån.

Just därför har det kanske passat bra att jag varit på vift, avslutade förra veckan med att göra hotellreportage i Oslo, Petter Stordalens nya hotell The Thief. Jodå, bra grej. Men Oslofjorden var helt istäckt så nåt annat än några förbiflygande gråtrutar blev det knappt.

I går blev det en runda i stan, kanske hoppades jag mest på grönsiskor eftersom de saknas i år. Men det var vanvettigt lugnt, en sparvhök som flög över Eriksdalslunden mot Årsta var det enda utöver det vanliga, och där är ju trots allt sparvhök egentligen inget utöver det vanliga.

Värt att tycka om är ändå att dagarna måste ha blivit nån timme längre redan. Klockan tre är inte lika med godnatt längre, och det visar om inte annat på att våren ändå är på gång.