Smygstart i Angarn

JAG BRYDDE MIG inte om bromsokets eventuellt nära förestående kollaps. Kanske hade ett par veckor i stillhet i garaget gjort att allt ordnat sig, ungefär som när man botar träningsvärk genom att ta det riktigt jäkla lugnt ett tag. Och bilen rullade faktiskt på utan några uppenbara bekymmer raka vägen till Angarn i morse, i nollgradigt solsken och några centimeter nylagd snö på backen.

Jag hörde ju tofsvipor från Angarn härom dagen. I dag såg jag dem också. Uppenbart sura stod de mest och kurade på ängarna, missnöjda med att deras sökande efter mat blivit så mycket svårare på grund av snön. Grågäss fanns i massor och de verkade inte bry sig lika mycket om snön. Vi sökte igenom flockarna i jakt på bläsgäss utan att hitta några, några sädgäss var det enda avvikande som hittades (kanadagäss fanns också). Enstaka tranor gladde också med sin närvaro, men mysigast av allt var att en hel del sånglärkor flög omkring och sjöng som om det vore maj.

DET SNÅDDE ONT i nordvästvinden, det blev riktigt kallt när den hade fri fart över ytorna inför krocken med min person. Uttrycket ”snå ont” är för övrigt jämtländska och betyder nåt i stil med ”blåsa kallt”, men även om ”blåsa kallt” beskriver precis vad det gjorde där på Angarnsängarna så tycker jag inte att det fångar känslan lika bra som när man påstår att det ”snådde ont”, det ligger nåt lite mer lömskare i det som jag vill åt.

Vid matningen på Midsommarberget läade det lite och rätt mycket steglits, grönsiska och bofink pickade i sig de frön som under vintern hade ramlat ner på backen. Uppe på berget spejade vi ut över vattnet och upptäckte både ett snatterandspar och en ensam brunandshanne. Fortfarande är det rätt lugnt därute, men det var grett att få komma ut en sväng och att kärran höll. ”Grett” är också ett ord på jämtska och betyder ungefär att något är okej eller bra. Eller ska man till och med dra det till det engelska ”great”, som nästan stavas likadant? jorå, det kan man. It was great.