Men innan jag drog mot hygget norr om Lappdal stannade jag till och kollade åkrarna vid Örsta. Rastande grågäss betade på en stubbad åker och i den plöjda åkern rastade en flock sånglärkor. Härligt att se de igen. Några av dem spelflög, fast inte så där högt som de gör senare på våren utan bara tio meter upp. Som om de tränade.
SPARVUGGLA HOPPADES JAG hitta på samma hygge som jag hörde pärluggla på för en vecka sen. Och precis så blev det. Plötsligt hördes det härliga visslandet från hygget och snart hade jag lokaliserat var ugglan satt också. Halvskaren bar hyfsat så jag trampade ut mot granen där den satt och hamnade kanske 60 meter från den.
Ugglan visslade i omgångar om fem, sex och sju visslingar, ibland tog den en kort paus efter bara två, tre. Medan jag stod där hörde jag att nån mer än jag var ute på hygget och gick. Människa kunde det ha varit, men ingen mer än jag hade parkerat på parkeringen. Räv borde smyga bättre än så. Brakandet kom närmare och jag började hoppas på lo, varg, björn, järv även om det väl bara är lo och varg som skulle kunna vara möjligt. Men så såg jag hela djuret mellan några glesa träd: vildsvin. Ingen jätte, kanske en hona med mörk päls. Hon stannade bara 15 meter bort innan hon vände.
 |
| Så liten. Första gången jag fått syn på en. |
 |
| Härlig vårsyn, inte minst för sånglärkorna som hittade kvällsmat. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar