FINVÄDER I HELGEN, men lite kallt och inte den anstormning av flyttfåglar man hade hoppats på. Trots att man numera kan förutspå väder och sjöfågeltillgång rätt bra gav vi oss ändå i väg utåt Väddökusten på lördagsmorgonen. Stående vid Sennebyhaken såg vi lite skarvar, uppåt en 30 alfåglar, grå- och havstrut, lite småfågel och en havsörn. Omvägen hem togs genom Pansarudden, men där såg vi inte ett dugg. Men som sagt: finväder.
I dag gick jag runt en sväng inne i stan, ett mål var att se en stare som andra sett vid Barnängen på Söder. Nu har jag sett den också. I Kronobergsparken på Kungsholmen sprang jag på ett par skogsduvor. De såg ut att frysa lite där de satt i en björk, men de brukar ju alltid komma tillbaka så här i början av mars så de borde vara vana. Skönt ändå att se att de klarat flytt och övervintring kring Medelhavet, man vet ju inte vad som kan hända när de inte är hemma.
JAG HAR EN gammal fältguide från 1933,
Våra fåglar av Rudolf Söderberg. Redan i den står det att skogsduvorna är på väg att snabbt bli färre på grund av brist på bohål i gamla träd och sånt. Med tanke på hur landsbygden förändrats sen 1930-talet så är det ett under att det finns skogsduvor över huvud taget. På annat håll läser jag att skogsduvan var den vanligaste svenska duvan förr, nu lär det finnas kring 20 000 par bara. Läskig den här världen.
 |
| Ålands hav, vid Sennebyhaken på Väddökusten. |
 |
| En koltrast har börjat komma till balkongen, gillar äpple. |
 |
| Koltrasten sitter gärna och glor på räcket. |
 |
| En av skogsduvorna i Kronobergsparken. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar