Tärnanområdet och annan vildmark

SENASTE BOKINKÖPET BLEV en ganska gammal bok, utgiven 1999. Den heter Fågellokaler i Uppland och Stockholms län, och handlar precis om det som titeln säger. Dessutom innehåller den riktigt fina guider till var man vinterskådar bäst, var man hittar högst koncentration av rastande gäss, beskrivningar över vart man ska åka för att lyssna på ugglor om vårvintrarna, en förteckning över områdets nationalparker och naturreservat och en massa mer.

En guidebok med 13 år på nacken är förstås inte helt klockren; vägar kan har lagts om och skogar kan ha huggits ner, men med det i minnet så är det ändå en helt fantastisk bok att använda sig av för att upptäcka nya fåglar – och kanske framför allt nya fågelmarker. Det blir ju lätt att man håller sig till de gamla vanliga platserna när man ger sig ut, men med den här boken på nattduksbordet så behöver man inte missa några av alla fantastiska platser som finns i närheten.

I SÖNDAGS ÅKTE jag därför till ett område öster om Brottby. I boken kallas det Tärnanområdet efter en av sjöarna som finns där. Jag blev alldeles lycklig av att gå omkring i en riktig skog. Då och då hördes en bil som körde på den krokiga vägen i norr, men aldrig det där malande ljudet från motorvägar som så ofta ligger som en kuliss i den stockholmska naturen. Här hördes i stället mesarnas pip, hackspettarnas hackande och nötskrikornas skrän – det enda som överröstade dem var när porlande bäckar kom i dagen. Men det är ju ett härligt skogsläte det också.

Svartmes, blåmes, talgoxe, nötväcka, större hackspett och nötskrika var några av de arter jag träffade på, och alldeles intill där jag parkerade bilen befann sig fem mäktiga korpar. Jag gick och tänkte på att det nog inte skulle vara omöjligt att springa på en järpe, tjäder eller orre, särskilt inte när jag kom upp på en tallbeväxt bergsknalle. Precis då lämnade två stora fåglar ett träd framför mig och flög bortåt. I den täta skogen var det svårt att se vad det verkligen var, men två honfärgade skogshöns var det, tjäder eller orre.

Jag hamnade också rakt under ett träd där en större hackspett höll till. Den hade satt fast en kotte i en springa i en gren och bearbetade kotten för att komma åt fröna. Då och då tog den upp kotten och vred den lite för att komma åt nya frön. Jag vet inte riktigt, men det kan ha varit första gången jag såg en hackspettsmedja.

VILDMARKEN FINNS, OCH den ligger inte långt hemifrån nån av oss. I vildmarken finns svamp, bär, fåglar, luft, fyrbenta djur, träd och mjuk mossa. Ren lyx. Och ju mer vi vet om de här platserna och var de finns, desto bättre förberedda blir vi på att säga ifrån om nån får idén att torrlägga, göra golfbana, bygga Elgigantenlador och annat som tar bort unika livsmiljöer. Så det så.

Karta över Tärnanområdet från boken Fågellokaler i Uppland och Stockholms län.

Härlig skogsbilväg i Tärnanområdet.