söndag 7 oktober 2012

Söndag i Järvaskogen

JÄRVAFÄLTET ÄR EN alldeles fantastisk plats. Vidsträckta skogar, små sjöar, jordbruks- och hagmark – perfekta miljöer för fåglar och andra djur. Perfekt för en söndagsutflykt också, så jag fyllde en termos och gav mig i väg.

Jag utgick från Fäboda i norra delen av Järvafältet, och lämnade den stora stigen där den fina fågelmatningen finns om vintrarna. Bara några minuter därifrån, vid området som hade en skogsbrand för några år sedan, kom jag mitt in i ett gäng stjärtmesars flirrande genom skogen. De fåglarna är ju helt otroliga; runda, små vita dunbollar med lång, svart stjärt som verkar så jäkla nöjda med livet när de flyger runt tillsammans. Vilket flyt för mig att jag kom i deras väg.

På samma plats fanns också tofsmes, svartmes, blåmes och talgoxe, ett favoritställe för mesar helt enkelt. Min första dubbeltrast för i år sågs dessutom i närheten. Där sprang jag också på en driva med trattkantareller, inget särskilt med det, hela skogen var full av trattkantareller, taggsvamp och annan svamp; några av dem hamnade i svamprisotton jag svängde ihop alldeles nyss.

JÄRVAFÄLTET KÄNNS OFTA som en riktig vildmark. Höga tallar, gamla lövträd, sumpmarker, död ved. Efter att varit ute nån timme satte jag mig på en bergknalle för att äta matsäck, den äventyrare som jag kände mig som då var väl värd kaffe och macka. Känslan fick sig en liten knäck när jag hörde kvistar brytas bakom mig. Björn? Nja, snarare en Ida eller Elin, en tvåårig tjej och hennes mamma som var ute och plockade svamp.

Jo, djupare är inte skogen än att man snart har gått rakt igenom den och hamnat bredvid vägen på andra sidan. Men det är inte så dumt egentligen, tvååringar och andra kan alltså lätt ta sig ut i en riktig skog, nära stan. Och vildmarkskänslan fick jag känna på lite senare. På nåt vis så visste jag plötsligt inte riktigt var jag var, inte förrän jag tog upp min Iphone och kollade upp min position med hjälp av kartfunktionen fattade jag åt vilket håll jag skulle gå. Men riktigt vilse går nog inte att bli här, så medan man är lite borta kan man passa på att njuta av Järvafältets fina del av verkligheten.

Tretåig hackspett har varit i skogarna förut, 
jag tror att det här är ett spår av det.
Några av alla trattisar i skogen.
Grunden till en god svamprisotto.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar