OMVÄGEN TILL JOBBET gick i dag via tunnelbana till Fridhemsplan, buss till Hornstull, promenad genom Tantolunden och tunnelbana till Karlaplan. Det var grått och mörkt, och det småskvatt hela tiden men utan att det började regna på riktigt. Höstmorgon alltså, men ändå ganska varmt, sådär en 13 grader kanske.
En förhoppning var att nån tidig sidensvans skulle ha hittat en klase rönnbär att smaska på, men nåt sånt levererades inte. Det var faktiskt riktigt stilla, förutom vanligheter som mesar, gråsparvar, kajor, kråkor, skator och björktrastar. Enda gången det hettade till lite var när en duvhökshona flög bara ett par meter ovanför huvudet på mig; de är rätt kraftfulla och stora när de kommer så pass nära.
ANNARS REAGERADE JAG mest på allt som låter i en stad, även när klockan inte är mer än halv åtta på morgonen. Tunnelbanetågen, trafiken och flygplanen som kommer in varannan minut över Söder för att släppa av folk på Bromma. När allt låter på samma gång försvinner blåmesarnas ljusa små läten.
Inne i Tanto svängde en stor sopbil runt på gångbanorna för att sopa bort de löv som hunnit falla till backen, jag tyckte inte att det såg ut att gå särskilt bra för den. På gräsmattorna körde en kille runt på en åkgräsklippare för att ta topparna av gräset inför vintern. Ett gäng kommunalare stod och kollade på en kollega som rände ett järnspett på en sten upprepade gånger, oklart varför. Och på andra sidan Årstaviken pågick nåt slags bygge som ekade över vattnet. Vilken olåt alltså.
När jag närmade mig Ringvägen hörde jag två skarpa signaler från en visselpipa. En del skådare använder visselpipa för att berätta att de ser nån rolig fågel där de står, och intensiteten i de här visslingarna fick mig att tänka att nån sett en kungsfågelsångare eller nåt annat häftigt. Men när jag hörde pipan igen såg jag att det var en tant som blåste i den för att locka på sin jycke som sprang omkring i snåren. Kungsfågelsångare får jag vänta med till en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar