En dag på Lövstaslätten

INNAN JAG ÅKTE till campingen i Östnora för att kolla in turturduvan som fanns där, så var jag alltså ute på Lövstaslätten – den vidsträckta jordbruksmarken sydost om Uppsala. En baktanke med trippen var förstås att försöka leta reda på nån rastande lappsparv, men av det blev det intet.

I stället fick jag se mängder av steglits, eller kanske inte mängder, men det var steglitserna som kom närmast. Grupper om ett tiotal fåglar fanns hela dagen i toppen av nån tistel där de käkade frön. Mängderna stod i stället stararna för. De måste ha varit uppemot 500 i en flock ute på fältet. Tvåa i mängd var tofsviporna, som då och då bildade ett moln med stararna när nåt skrämde upp dem från marken.

JAG TRODDE ATT fler rovfåglar skulle visa sig under dagen, speciellt när det redan efter tio minuter flög förbi en ormvråk och en sparvhök. Men fler än så blev det inte, förutom att en kungsörn gled in från norr och satte sig i en grantopp. Där hade den säkert tänkt ta igen sig, men så länge den satt där var kråkorna på retfullt humör.

Kråkor fanns det förresten en hel del av också, och stora grupper av kajor. En korp såg jag också. Den flög ropande omkring över slätten och fick svar av en annan korp inne i ett skogsparti. Korpen i skogen hade ett jäkligt fint läte, den sa broa med en nästan mänsklig röst. Korpar!

VÄDRET VAR KANON hela dagen, och den lite småputtriga känslan av mesar, steglitser, sånglärkor, starar och annat var himla mysig. En hane mindre hackspett var också kul att följa när den flög omkring i en stor buske och lite förstrött hackade efter insekter.

Lilla bron tror jag att den här platsen heter.

Ett rådjur undrade vad jag pysslade med.

Ätande steglits kallar jag den här.

Det här blir ju då Ätande steglits II.