Ny taiga på Måssten

TREDJE BESÖKET PÅ Måssten, tredje upplevelsen av Måssten. Första vändan till den lilla ön utanför Singö i Roslagen var i våras. Fåglarna flög från söder mot norr och det låg en känsla i luften av att sommaren närmade sig. Andra gången, för två veckor sedan, kom fåglarna från norr och siktade söderut; hösten var definitivt här. Den gången regnade det de tio timmar vi var där och kungsfåglar klängde från varje liten gren. I går sken solen och vinden låg på från väst och sydväst. Inte direkt förutsättningar för att fåglar ska våga sig över Ålands hav, men det visade sig att fåglar är tuffare än vad man tror.

Bara en tunn strimma ljus i öster visade att morgonen var på väg när vi stävade ut från Svartklubbens lotsstation klockan halv sex. Varmare än tre grader var det inte och fullkomligt stjärnklart – Venus lyste tydligast och bredvid månen skymtade Jupiter. Buskarna på Måssten var den här gången tysta och vi började med att spana ut över havet i det första gryningsljuset, bara trutar och lastfartyg fanns där ute då.

När solen började blända oss, lämnade vi platsen för att skrota runt ön och se efter om det ändå inte dolde sig några fåglar i buskagen. En hel del kungsfåglar visade sig vara på plats trots allt, några gulsparvar rörde sig också i snåren och plötsligt lyfte en morkulla från sin rastplats i en vindskyddad skreva.

HAVTORNSSNÅRET PÅ NORRA sidan ser alltid intressant ut, men verkade faktiskt helt dött när vi ställde oss kring det för att kolla om några fåglar rastade i det. Inte förrän en av oss helt enkelt tog sin in mitt i buskaget blev det lite puls, han sa nämligen att det satt en taigasångare där inne. Mycket riktigt, för andra gången i rad på Måssten fick jag se den där sibiriska lilla sångaren som egentligen borde vara på väg till Kambodja eller nåt annat varmt ställe i Sydostasien. Nu verkar den sikta på Afrika i stället.

Tillbaka vid tubkikarna hade solen flyttat på sig och gett oss en större yta att spana av mot Åland. Några lommar drog förbi, tobisgrisslor likaså och en del småskrakar. Nån fick in en rovfågel långt ut över vattnet, och den närmaste timmen skulle elva ormvråkar dra in från öst över ön. De kämpade friskt i motvinden, men stannade inte till hos oss utan fortsatte in mot fastlandet, tydligen hade de tankat tillräckligt för att kunna fortsätta.

På samma bana som vråkarna såg vi att flockar med småfåglar också började komma in mot Måssten. Resten av dagen var det de här flockarna som fick vårt fokus. Flera bofinksgäng på uppåt ett hundratal individer strömmade över oss, totalt under dagen såg vi minst 4 000 individer. Grönsiskor var också i flyttartagen, liksom bergfinkar, grönfinkar, snösparvar och gråsiskor.

RARITETSMÄSSIGT VAR DET inget förutom taigan som stack ut, men behållningen av trippen till Måssten var den här gången att få stå mitt i den stora resan som fåglarna gör varje år. Fanken vad läckert det är.

Lastfartyg i morgonljuset.

Havtornsbusken där vi såg taigasångaren.

Ajöken Måssten.