Mager morgon i betongen

NU SMATTRAR DET rejält av regn som slår mot rutan. Himlen är så där grå att den ger intrycket av att den ska vara det för evigt. Annat var det i morse. När jag vaknade vid halv sex var det tyst och torrt, himlen i väster var beslöjat rosarandig, som om den var på väg hem från ett partaj som började i går.

Jag såg att det blåste ganska kraftigt från syd, men kände ändå att det var läge att ta vägen förbi Skinnarviksberget på väg till jobbet. Jag hörde det sista av 6-nyheterna när jag parkerade bilen, och just då steg solen upp ovanför några moln i öster. Uppe på berget stod redan en av de ihärdigaste betongskådarna och sökte lä bakom radiomasten.

Några sädesärlor gav hopp om att det ändå kunde bli lite spännande, men egentligen var det i stort sett den enda arten som var uppe på vingarna i dag. Lite bofink också förstås, en sparvhök, ett gäng storskarvar och storskrakar också – men inget mer sensationellt. Den ihärdige var inte för nedslagen över det, utan var säker på att nån gud skulle notera att vi stått där i två timmar och nästa gång se till att bjussa på nåt mer intressant.

Strax efter sex orkade septembersolen fram.

Stadshuset är nog det vi ser mest från berget.