Törnskata

JAG SKREV TIDIGARE OM ATT BETONGSKÅDARNA hade träffat på en törnskata uppe på toppen av Tantolunden. Den skulle utgöra ett stort hål i min egen betonglista tänkte jag, men i måndags kväll satt den plötsligt där igen.

Jag tog vägen över Tanto på väg hem från jobbet, såg ett gäng tornseglare på väg dit (nytt för i år) och i den del av Tanto som ligger närmast Ringvägen såg jag det jag brukar se där, nämligen grå flugsnappare, stenknäck, bofink, björktrast, koltrast och svarthätta.

På väg upp mot de så kallade kvarngrunderna på toppen av parken var det oroväckande lugnt. Men väl förbi dem hörde jag en försiktig stämma. Jag närmade mig ett busksnår lite försiktigt och fick syn på fågeln som sjungit så skört. Törnskatan. För en fågel som jagar möss, grodor och till och med andra fåglar och sedan spetsar dem på törne för att ha till sen, hade man väntat sig nåt lite råare.

Törnskatan, en hane, som tar 

igen sig i Tantolunden på Söder.

EN MYSIG SKÅDNING fick jag i söndags. Jag och syrrans åttaåriga dotter Felicia åkte till Ågestasjön för att kolla in vad den lokalen kunde bjuda på. Felicia var väl förberedd med anteckningsblock, fågelbok med sång, cowboyhatt, solbrillor, falukorvs- och äggmackor och färgpennor.

Vi stod i fågeltornet och på några klippor intill i drygt fem timmar, på den tiden skrapade vi ihop över 30 arter (Felicia har obslistan och totalen). Roligt var att se både fiskgjuse och brun kärrhök, hus-och ladusvala, gul- och sädesärla och en gröngöling.

En ny art förs in i obsboken och ritas av.

Span på en skedand som dök upp.

Och så två skrattmåsar som putsar sig.