söndag 3 juni 2012

Trastsångare, och Gotska Sandön

OFTAST ÄR VÄDRET HELT NORMALT, även om det är obehagligt. Men nu läste jag att det var den kallaste junidagen på 84 år, så lite knasigt är det ändå. I går morse var det till exempel nollgradigt när jag gav mig ut tidigt på morgonen, i dag var det kring fyra grader varmt vid tiotiden. Målet både i går och i dag var Norra Järvafältet och att se och höra en trastsångare.

I går kammade jag noll i blåsten, det gick inte att höra fågelsång i bruset från träden. I dag var det alltså något bättre, men ingen trastsångare hördes av vid fågeltornet, bara sävsångare och rörsångare, som inte hade nåt av det där trastiga, djupare lätet som min målfågel skulle ha. Det hade jag lyssnat mig till innan från en inspelning.

När jag var på väg därifrån fick jag tipset av en nyanländ gubbe att kolla vid lilla tornet, ett hundratal meter längre bort. Då blev det plötsligt enkelt, sångaren satt på ett vasstrå ute i den sanka ängen och sjöng som bara fanken. Precis när jag fick upp kikaren vek sig strået och fågeln sjönk sjungande ner mot marken.

Men den kom strax tillbaka, satte sig i en stadigare buskgren och sjöng vidare. Riktigt kul att se den där trastsångaren, det är en riktigt stor sångare, uppåt en 20 centimeter från näbb till stjärtspets, bra mycket större än många andra sångare, rör- och sävsångare är till exempel 13 centimeter.

INSPELNING: Fick en inspelning av trastsångaren på plats.

Trastsångaren på sitt sköra rö. Det finns bara
cirka 500 par av den här arten i Sverige, och
i hela Västeuropa krymper bestånden på grund
av att deras livsmiljöer försvinner. Bara i Öst-
europa verkar den vara stabil.

FÖR PRECIS EN VECKA SEDAN var vädret bra, riktigt lovande för resan till Gotska Sandön som jag gav mig ut på då. Högtryck i Ryssland och östliga vindar över Östersjön bådar gott för den som är ute efter rariteter. Men allt vändes på ända. Vindarna kom plötsligt norrifrån och med dem kyla. Chansen att nån liten småfågel skulle våga sig ut över havet i ett sånt läge var inte så troligt.

Mycket riktigt blev söndagen vistelsens bästa dag. Jag hörde lundsångare för första gången, samma sak med sommargylling, och jag fick äntligen se en större korsnäbb – mindre och bändel fanns också på ön, men de hade jag sett redan i vintras inne på Kungsholmen i Stockholm.

INSPELNING: Sommargylling hörs tydligt då och då.

Resan till Sandön gjordes tillsammans med Club 300, elitstyrkan i Sverige när det handlar om att upptäcka sällsynta fåglar. Flera rariteter som rastat på ön på väg norrut har hittats i strandvegetationen och förhoppningen var att vi skulle plussa på den statistiken. Men vädret var som sagt inte med oss, dessutom fick jag korta av min tripp eftersom jag har ett jobb.

Förutom de tre nya kryss jag redan nämnt kunde jag också lägga brandkronad kungsfågel och bivråk till min Sverigelista. Fem nya kryss är det sällan man får ihop på bara några dagar, så jag kan ändå vara ganska nöjd med utdelningen. Samma sak säger nog inte elitstyrkan, jag kommer att skriva mer om det senare.

Bändelkorsnäbben är egentligen den mest sällsynta 
av de tre. Oftast håller den till i de sibiriska lärkskogarna, 
men i år har den invaderat Skandinavien då maten inte har räckt till i Ryssland.

Tallskog i mitten, sandstränder runt om. Här är jag halvvägs 
ner mot sydvästra sidan där båten hem gick ifrån (röda pricken).

Tidig morgon på Bredsandsudde i nordväst. 
Några lommar, ett par gravänder och en 
tordmule blev den bleka utdelningen.

På väg runt ön i jakt på rastande fågel. 
Totalt är sträckan kanske kring 2,5 mil, 
men den känns längre i den lösa sanden.

En trädkrypare flög in i ett hus i lägerbyn. Blev 
kanske lite groggy, men såg ut att klara sig fint.

En turkduva satte sig i trädet vid öns vattenhål. 
Den hade sällskap med en handfull till, dagen
efter var hela gänget borta från ön.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar