Som tur är sjunger de på olika sätt. Även om inte heller det har varit nån särskilt bra ledtråd för mig, fågelsång låter ofta som just fågelsång och det kan vara otroligt frustrerande att stå och lyssna på nåt i ett buskage utan att ha en jäkla aning om vad det är. Men så smått har jag börjat avkoda lätena. Bofinkar, lövsångare och andra vanliga arter börjar sitta, och i år har steget tagits mot att försöka förstå ytterligare några.
Lättast går det att förstå vilken det är som sjunger om man samtidigt ser fågeln. Ett av de bättre tricken är annars att ta hjälp av någon gubbarna, de där som nött sångare i 400 år och till och med verkar kunna skilja en skånsk fågel från en uppländsk. Ber man dem ge en några tips så brukar man få en öppning.
DE SENASTE VECKORNA har det dessutom varit ett bra läge att ge sig ut i markerna. Sångarfåglarna har gnuggat på dygnet runt och rapporterna trillar in om trastsångare, busksångare, gräshoppsångare, flodsångare och kärrsångare. Trastsångare både hörde och såg jag härom dagen, och i måndags drog jag mot Uppsala och området Årike Fyris där det setts både busk-, gräshopp- och flodsångare. Busksångaren ville inte visa sig, däremot körde gräshoppan på från Fyrisåns kanter, precis som mängder av näktergalar gjorde. Näktergalarna är förresten helt kanon. De bara öser på med sina knasiga, starka läten. Jag gillar främst deras ”comin’ up, comin’ up, comin’ up”, då låter de som en gammal hiphoppare som försöker få lite fart i en låt. Ibland kan jag inte heller låta bli att tänka på Dr Alban när han skulle hotta upp Kikki Danielssons En papaya coconut genom att slänga in några ”come along, come along, come along”.
Flodsångaren satt i en bärbuske mellan en cykelväg och ån. Flera gånger visade den sig helt öppet och gapade på. Min känsla var att det var två flodsångare där, men bara den ena sjöng sin symaskinsfräsiga sång så att hela fågeln skakade.
INSPELNING: Flodsångaren, och en av de där gubbarna.
Den här kallar jag Flodsångare i hallonbuske.
BUSKSÅNGAREN KOM INTE FRAM, därför åkte jag till Habgytippen i Täby där det skulle sitta en sån. Tippen var ett helt nytt ställe för mig och en riktigt rolig ny bekantskap, en restaurerad sopstation som omges av en liten å där det satt jäkligt mycket näktergal. Natten hade fallit på när jag kom och det gjorde platsen till ett litet rum fyllt av fågelljud, känslan av afrikansk savann var inte långt borta när också gräshoppsångare och kärrsångare började sjunga. Men nån busksångare fick jag inte tag på här heller.
INSPELNING: Kärrsångare från Hagbytippen, en riktigt vass sångare.
Järfälla kyrka var ett tredje ställe i närheten där en busksångare hade hörts, kvällen därpå drog jag dit. Byggarbeten har nästan tagit bort hela våtmarken intill kyrkan, men ett litet buskage och en mindre vassrugge finns fortfarande kvar, och här höll busksångaren till. Den hördes till en början bara sporadiskt, som om den kråsade upp sig inför nattens föreställning. En av gubbarna på plats kunde till och med höra fågelns härmning av skogssnäppa. Efter ett tag bjussade den på lite mer typiska toner, men aldrig den där skönsången som gjort att busksångaren är mångas favorit. Norr om kyrkan spelade en vaktel också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar