tisdag 24 april 2012

Strandskata

BETONGSKÅDNINGEN HAR GJORT MIN FÅGELSKÅDNING till en mer eller mindre daglig verksamhet det här året. Eftersom jag jobbar inne i stan är varje flaxande intressant, när som helst kan det komma en fågel innanför Stockholms tullar som kan föras in på listan.

Under vintern var Stockholms ström och det öppna vattnet utanför Skeppsbron och Skeppsholmen intressant, både för övervintrade änder och citykryssande skådare. Havsörn såg jag nästan varenda dag medan isen låg längre ut i skärgården, bland änderna noterades bland annat brunand, storskrake, småskrake, kricka, grågås, vitkindad gås, sångsvan och en massa andra arter.

Tantolundens trädbevuxna kullar fungerade som en oas för övervintrare och rastare, här dök bland annat mindre hackspett, stenknäck och rödvingetrast upp under vintern. Nu är det fullt med liv där, bofinkar bygger bon och taltrastar letar mask.

SEDAN BÖRJAN AV MARS har dock Skinnarviksbergets topp varit platsen framför andra. Kring sex, halvsju på morgnarna har ibland upp till åtta skådare samlats för att titta på sträckande fåglar söderifrån. Mindre sångsvan och spetsbergsgås har dykt upp i flockarna av svan och gäss, och småfåglar som järnsparv och sävsparv har passerat över våra huvuden. De fyra exemplen har i och för sig jag missat, även den morkulla som dök ner i parken intill för nån månad sedan.

 Ett gäng tuffingar, klockan sju i morse.

Men även om jag inte varit på plats när vissa fåglar dragit förbi så har jag ändå fått till många fina där uppe på Skinkan. Snösparv var kul, den bruna kärrhöken förra veckan också och i morse fick vi in en fiskgjuse i kikarna när den spanande flög längs Årstavikens norra strand mot Hornstull. Gjusen blev min 75:e art i betongen det här året, en halvtimme tidigare kryssade jag 74:an – en strandskata.

I OCH MED KYLAN OCH REGNET den senaste tiden har sträcken inte riktigt motsvarat förväntningarna, nånstans finns förhoppningen att de stora mängderna väntar in sydliga vindar söder om stan och att de en vacker morgon bestämmer sig att flyga över oss. Om det inte blir för vackert förstås, snacket går om att det ska vara lagom grisigt väder så att fåglarna inte bestämmer sig för att flyga för högt eller utom synhåll på annat sätt. Vi får se.

Två gräsänder kom och kalasade i en 
pöl uppe på Skinnarviksberget i morse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar