Stjärtmes på Karlaplan

DET ÄR DAGEN efter det stora snöfallet i Stockholm, och stan är lite förändrad. Lite lugnare, lite tystare – liksom dämpad under några decimeter snö. Kanske det var därför jag hörde talgoxar och blåmesar så väl när jag kom upp ur tunnelbanan vid Karlaplan i morse. De flög omkring högt i träden som står runt fontänen, och när jag spanade lite extra fick jag se en fågel med riktigt lång stjärt. Ingen tvekan, det var en stjärtmes.

Fågeln rörde sig hela tiden och när den flög några meter åt sidan såg jag att det var flera långstjärtade där uppe, fem kunde jag räkna till i brådrasket. Eftersom jag vet att stjärtmes saknas på mångas Betonglista (länk till listan) för i år så skickade jag ett gruppmeddelande om upptäckten, sen gick jag vidare till jobbet. Väl på kontoret hade jag två missade samtal från två av toppnamnen på listan. Jag ringde upp och sa åt dem att snabbt dra sig mot Östermalm, fåglarna kunde ju vara kvar.

JAG BESTÄMDE MIG också för att gå tillbaka till Karlaplan för att hålla ett öga på mesarna tills betongfolket kom. Stjärtmesar är ju rastlösa typer och sitter inte stilla nån längre stund. Tillbaka vid fontänen såg jag hur ett gäng stjärtmesar korsade vägen och satte sig i ett träd alldeles utanför Fältöversten. När jag närmade mig bytte de träd och drog sig alltmer mot Valhallavägen längs Erik Dahlbergsallén. Valhallavägen utgör gränsen för det vi betongskådare kallar Betongen, och jag var rädd att de stora träden längs den skulle vara alltför lockande för mesarna och göra så att de ivriga kryssare jag hade kontakt med på telefon skulle missa dem.

Plötsligt var stjärtmesarna helt väck. Jag hade inte sett dem flyga upp mot Valhallavägen, men jag hade heller ingen aning om vart de hade tagit vägen. Kanske var de uppe mellan husen på Fältöversten, men dit tog jag mig inte på grund av låsta dörrar och odechiffrerbara koder. Ett meddelande kom, Claes hade sett en flock på åtta stjärtmesar på Värtavägen. Kanske var det samma gäng som var vid Fältan bara minuter tidigare.

JAG STOD KVAR på Erik Dahlbergsallén, vilket visade sig vara klokt. För rätt vad det var hörde jag stjärtmesläte igen och snart satt de också i ett lågt träd bara några meter framför mig. Jag larmade igen, och bara nån minut senare dök först Mats och sen Claes upp. Där kunde vi räkna in dem till totalt åtta stycken. Mats utökade tack vare det här ledningen, och Claes knappade in på andraplatsen. December blir spännande.

Liten fågel, lång stjärt. Mobilkameran ljuger aldrig.

En flygbild, lite oväntat.