Vitvingad tärna i Gävle

LÅNG BILTUR IGEN i dag, under uppskjutandet av jobb. För jobb fanns, men ibland längtar man ju efter ett telefonsamtal som ger möjligheten att skjuta saker på framtiden. Samtalet kom, det gick ut på att åka upp till den där vitvingade tärnan som hängt utanför ett reningsverk i Gävle den senaste tiden. Tack för det.

Gävle är faktiskt inte så långt bort, 17 mil var det upp till reningsverket bara. Det tänker man inte på så ofta, Gävle är ju mest en plats att passera på väg upp till stan (Östersund) i vanliga fall. ”Skitiga Gävle”, som en gubbe sa som klev av tåget där 1977 då jag var sex år och åkte till Stockholm för första gången.

GANSKA SNABBT HITTADE vi till ett fågeltorn nere vid vattnet. Lika snabbt såg jag en fågel som dansade över vattenytan. Tärnlikt. Precis som en tärna. Eller mest som en svarttärna. Duttande i sitt födosökande, tätt över ytan. Och inte med den där mörka fläcken framför vingfästet som svarttärnor har. Alltså precis som en vitvingad ungfågel.

Vi lämnade tornet medan tärnan glatt duttade på. Ovanligt att en vitvingad tärna är här den här tiden på året vad jag förstår. Jag hade mest tänkt mig att jag skulle se min första nån gång på sensommaren, men november får gå det också. Dessutom såg vi den första höstflocken sidensvans också. Om några veckor kan de börja dyka upp neråt Solnatrakten också. Leve dem!

Mobilbild rakt av från fågeltornet vid T-udden.