DET VAR PÅ VÅREN 2007 som jag började fågelskåda på riktigt, intresset i sig hade jag haft sen jag var liten. Men nu stod jag med en ny handkikare kring halsen och en tubkikare på stativ framför mig och prickade av änder och vadare vid Angarnsjöängen utanför Stockholm. Ett helt universum hade öppnat sig.
Att ha skaffat sig ett sätt att komma ut i naturen är det nyttigaste resultatet av det här. Men drivkraften är att lägga nya fåglar till listan. När 2012 började hade jag sett 227 olika arter, det hade tagit fem år. Så här långt i år har det blivit 229 olika arter, jag märkte inte ens när jag passerade antalet från årets början.
41 av årets arter är helt nya, och ändå har jag inte flängt omkring supermycket för att få tag på dem. Skillnaden mot tidigare år är bara att jag gett mig fan på att höra och se mer i närheten. Till exempel har jag tagit arter som alltid brukar dyka upp, alla de där sångarna som varje år sitter och sjunger vilt i början av somrarna till exempel, men som jag fram till i år har inte brytt om att leta efter.
DEN SENASTE VECKAN HAR OS slukat många timmar, och det har jag gillat som bara den. Men några snabba utflykter har gett både livskryss och årskryss. Nu börjar hösten på riktigt och bland de fåglar som snart börjar strömma ner över landet finns arter som jag varken sett i år eller tidigare. Jäklar var spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar