EN GANSKA ANNORLUNDA start på året. Mindre av det mesta: skådning, jobb och sånt. Mer av kärlek: inget att förakta. Men här handlar det mest om skådning, så det är den jag kommer att fortsätta att redogöra för.
Mindre av den alltså. Jag har inte varit lika het på att samla på mig arter tidigt på året, den där Betonglistan som jag annars brukar hetsa på står hittills på noll till exempel. Men en tripp till Öland i slutet av januari hyfsade till årslistan en smula, dessutom gav resan två nya Sverigekryss: alförrädare och berglärka – båda arter som jag väntat länge på, framför allt har berglärkan varit lite av en drömart. Äntligen, alltså.
DEN VANLIGA VARDAGSSKÅDNINGEN har det alltså varit lite sämre med, men några guldkorn har den gett. Till exempel spelande pärluggla samma kväll. Jag var på väg från Östersund till Laxviken och fick för mig att stanna längs väg 339 på en slumpmässigt vald parkeringsplats. Direkt när jag öppnade dörren hörde jag en pärlugglas poppande ramsa. Samma sak hände när jag kom fram till stugan i Laxviken: en spelande pärla satt nånstans i byn. Fint.
I går kväll kom nästa topp. Åkte ut till Lappdal vid Angarnsjöängen för att gå till en plats där jag i fjol hörde både sparvuggla och pärluggla. Inget spår av de två, men däremot kattuggla. Klockan var kanske halv sju när en hane hoade i öster. En stund senare hoade det till igen men från ett annat håll. Möjligen är det två kattugglerevir i krokarna.
Bäst i går var ändå två morkullor som drog över kalhygget längs några linjer de verkade ha helt klara för sig. Två tofsvipor roade sig också på andra sidan hygget, ett V med åtta sångsvanar drog mot norr tidigt på kvällen och i skymningen sjöng åtminstone fem koltrastar ljudligt i skogen. Lite vår nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar