Standardrutt vid Kornan

GRYMT TIDIG VÄCKNING i tisdags, det är ju mer dagen före när man kliver upp kring klockan ett på natten. Men det behövdes, för i soluppgången skulle jag sätta i gång med min första standardrutt någonsin. Standardrutter är en del av Svensk fågeltaxering som drivs från Lunds universitet och går ut på att man går en ruta på 2x2 kilometer och räknar fåglarna man ser och hör under tiden. Totalt finns kring 500 såna rutor i Sverige och med hjälp av den här inventeringen får man bra koll på vilka och hur många fåglar som finns i Sverige – och eftersom det här gjorts varje år sedan 1996 så kan man också följa hur populationerna utvecklas. Mer om det finns att läsa på projektets hemsida.

Min rutt heter Kornan och ligger vid Rånäs norr om Rimbo i Uppland. Under våren gick jag en snabb utbildning i inventeringsmetodik och kom i kontakt med Åke Lindström som är en av dem som driver Svensk fågeltaxering nu. Med hans hjälp letade vi reda på den här rutten, som hittills gåtts av en man vid namn Helge men som nu ville pensionera sig från den.

RUTTERNA SKA INLEDAS kring soluppgången, och i tisdags gick solen upp 03:46. Jag kom fram till en plats nära startpunkten kvart över tre. Det var inte helt mörkt när jag startade från Solna klockan två, men undan för undan blev det allt ljusare och framme vid ruttstarten var det ganska ljust. Det var också rejält med mygg i farten. Jag hann bara öppna bildörren en snabbis för att höra om några fåglar börjat sjunga innan bilen var full med aggressiva mygg.

03:40 satte jag i gång timern för fem minuters stående räkning vid Punkt 1. Det var inget riktigt bombardemang av fågelljud, men ändå gök, lövsångare, bofink, taltrast och ringduva. Efter den första punkten gick jag långsamt norrut för att under en kilometer räkna fåglarna längs Linje 1. Eftersom vi också ska räkna däggdjur som vi ser på rutten var det lite kul att se tre vildsvin ute på en äng. På samma äng fanns också en fälthare, ett rådjur, två sångsvanar, fem gräsänder, en tofsvipa och ett par kanadagäss. Häftigast på första linjen var när jag plötsligt hörde en gök väldigt starkt. Satt den i en gran bredvid? I nackhåret? Ljudet blev bara starkare och rätt vad det var kom två gökar flygande över huvudet på mig, hannen ivrigt ko-ko-ande. Snart var de inte så nära längre.

DAGEN FORTSATTE SOM den började. Stå på en punkt i fem minuter, gå en linje på en kilometer på ungefär en halvtimme – totalt blir det åtta av varje. Solen steg mer och mer, myggen fortsatte stickas och det gällde att se till att få med alla fåglar som hördes och att bara få med alla lövsångare och bofinkar en gång vardera. Gärdsmygar började höras, liksom svartmes och trädpiplärkor. En tjäderhöna dundrade i väg från en gran och från Linje 3 hörde jag en orre spela i norr.

De här rutterna är utlagda på ett systematiskt men slumpmässigt sätt över landet. Linjerna går raka vägen över stock och sten, utan hänsyn till om det finns stigar eller om naturen egentligen inbjuder till att man går där. Kornanrutten har ett par svårigheter. Dels finns ett par täta granplanteringar där det är lätt att tappa kursen, dels en vik av själva sjön Kornan som man inte går över som vanlig människa. En GPS hjälpte mig igenom de tätare partierna och en bonde med bil hjälpte mig att runda sjön, så allt går att lösa.

KLOCKAN 09:24 VAR jag tillbaka vid Punkt 1 och hade noterat 74 fåglar vid punkterna och 282 fåglar längs linjerna, totalt 47 olika arter. Helt klart en annorlunda form av fågelskådning, men garanterat en av de bättre. Är grymt sugen på att gå rutten igen, men det blir först om bra precis ett år.

Ajaj, tidigt som fanken.

Vildsvin från vägen, såg dem sen på rutten också.

Klockan är väl kring fyra, solen hade börjat visa sig.

Kornan, som bjöd på sävsångare, rörsångare och storlom.

Långa lavar.