Fågelläten är svårt, och jag blir glad för varje läte jag knäcker. Ett av de enklare är ändå den småfläckiga sumphönans busvissling i vårskymningen. Jag åkte ut till Järvafältet bakom handelsplatsen i Barkarby där det finns ett kärr som agerar spelplats för till exempel sumphöns.
EN VATTENRALL BÖRJADE kraxa vid niotiden och då och då hördes den småfläckiges vissling också, utan att den kom i gång på allvar. Men fem över halv tio blev det allvar. Först en fågel, sen en till och snart var de möjligen fyra småfläckiga sumphöns som spelade från olika platser i kärret. En av dem var nog inte längre från mig än 30 meter, men mörker och högt gammalt gräs gjorde det omöjligt att försöka få syn på den.
Men vissling var desto klarare. Det ekade skarpt efter varje sekund fågeln berättade vem den var. Jg spelade in en snutt på telefonen, men i stället för att sprida den lite kassa inspelningen är det lika bra att länka till Xeno-Cantos mängder av inspelningar. Härmed görs det.
ETT ANNAT ÄRENDE tog mig ut på vägarna i går förmiddag också, så jag fick möjlighet att åka till Salsta slott norr om Uppsala för att kolla in en eventuell vitgumpad buskskvätta. Fågeln som vanligen finns i ryssland har nyligen blivit en egen art, skild från Europas svarthakade buskskvätta genom bland annat sin vita gump.
Den här fågeln visade sig fint på en åvall, men förutom att den var ljus på huvudet så var det inget som tydde på att det verkligen var en vitgumpad. Men, men – en svarthakad busk är ju lite av en raritet det också.
 |
| Snart natt. Sikten försvinner och ljuden kommer. Ut och testa. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar