Men morgonskådningen på Skinnarviksberget gav inga tallbitar. Vi hajade till på varje flock som syntes över stan, ett par grönfinkflockar fick onödigt mycket uppmärksamhet till exempel, men några tallbitar sågs inte. Däremot såg vi en jätteflock sidensvans på väg västerut. Hela gänget på minst 120 fåglar gick rakt över min gamla arbetsplats, Hötorgsskraporna vid Sergels torg. Härligt, för jag har väntat tills nu för att se sidensvansar i betongen.
TALLBITAR OCH SIDENSVANSAR är inte direkt porträttlika, men så här års har de ungefär samma beteende. Flockvis kommer de in från de djupa skogarna i norr och öst, säkert ända från Ryssland, för att hitta mat. Det de gillar bäst är bär, och just rönnbär verkar ligga högt upp på önskelistan.
Så när city inte levererade tallbitar gav jag mig av till ett säkrare ställe, parkeringen vid Salems centrum. Redan när jag var på väg in i parkeringsrutan såg jag rörelser i buskarna, det var ett gäng på kanske sju tallbitar. Närmare än så, bara några få meter, har jag aldrig varit de här fåglarna (inte så konstigt eftersom jag såg de första på sträck så sent som för en vecka sedan). En röd hanne och några honfärgade (några kan ha varit ungfåglar också) brydde sig inte om att jag stod där, utan proppade obesvärade i sig av bären. Så vitt jag kunde se borde det kunna mätta dem i några dagar till.
 |
| En tallbitshanne käkar rönnbär. |
 |
| Lite akrobatik... |
 |
| ... lönar sig. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar