Gransångare

Hur golfare och fågelskådare kommer överens har jag ganska bra koll på, jag får berätta om det nån gång. Nu tänkte jag mer på golfbanornas fåglar.

Banorna är väl egentligen inte skitbra fågellokaler, men vissa delar av dem passar bra för vissa arter. Vattenhindren drar till sig änder, i år har jag sett allt från grågäss, sothönor och gräsänder till knipor och svarthakedoppingar – just nu har alla fullt med halvvxna ungar kring sig. I vassen kan det sitta rörsångare och starar, sädesärlor och hussvalor gillar också att hänga där det finns gott om insekter. Där jag spelade i dag, Ängsbanan på Lindö i Vallentuna, uppehöll sig ett stenskvättepar hela tiden i området kring hål 4, 6 och 16.

Rovfåglar gillar ju också öppna ytor, just på Lindö har det ofta hängt ormvråkar ovanför hålen, havsörn är heller inte ovanligt på banorna kring Stockholm. Coolaste rovfågeln såg jag på hål 16 i dag, en fiskgjuse. Två gånger så jag den ryttla ovanför vattenhindret och plötsligt dyka ner i vattnet, men utan jaktlycka. Tredje gången var jag alldeles intill, såg hur den måttade in dyket och till slut plumsade ner i vattnet – ljudet var lite högre än när en golfboll plaskar i. Den här gången kom den upp med en fisk i klorna, en 40 centimeter lång fenig sak. Gjusen flög lågt över fairway på 16:e, tyngd av sitt byte, fick så småningom höjd och flög över Parkbanan och bort mot berget vid Lindö Dal där den kanske har ungar i ett bo. Lyckat.

Men det som fick mig att tänka på fåglar och golf var när jag slog på tv:n hemma och kollade lite slött på en Europatourtävling från München och la märke till fågelsången. Man hör ofta fåglar i de här golfsändningarna. För nån vecka sen när US Open spelades var det några fåglar som dominerade ljudbilden. Några trastar kanske, eller kunde det vara hackspettar? Fågeln i München är jag i alla fall säker på, det är gransångaren.

Det är ett av mina favoritläten, kanske mest för att det är ett av få jag verkligen känner igen. I handboken Fågelguiden beskrivs det som en lugn och taktfast ramsa med enstaviga toner i ett par, tre tonlägen: silt sylt sylt sult silt silt sult sylt sylt silt. Ja, jag vet inte jag, de där ljudbeskrivningarna har aldrig hjälpt mig. Det engelska namnet chiffchaff är nästan mer träffande.

Gransångaren kan man höra nästan var som helst i skogsnära miljöer. Årets första såg och hörde jag på Ölands södra udde första veckan i maj, då de just hade flugit de 20 milen nerifrån kontinenten upp till Öland.

Min favoritplats att höra den är när jag sitter i roddbåten en kavlugn kväll på Hotagen i Laxviken. Inga andra ljud hörs, bara den tonsäkra tiraden tjipp tjapp tjopp tjopp tjipp… Ja, nåt ditåt.