Rutt alltid rätt

En rejäl gammal gran stod kvar i Skyttorpskogarna.

DET ÄR LITE av ruttider. Har gått två standardrutter nu, den senaste i tisdags morse. Området heter Skyttorp och ligger i Lena församling i Uppland. En ganska typisk rutt för den här delen av landet, känns det som: virkesåkrar i olika stadium av uppväxande och fågelmässigt de fåglar som kan gilla läget.

Som vanligt en tyngdpunkt på bofink och lövsångare, kryddat med rödhake, trädpiplärka och taltrast. Kungsfågel gillar jag att höra, och det var inte dåligt av dem, och är man inne på lite diskreta sångare så bör ju trädkrypare och järnsparv nämnas också. Och en rödstjärt var kul att höra också. Bland de bullrigare i tisdags var förstås tjädertuppen som valde att lämna vilogrenen och dra till skogs, han för väl bullrigast helt enkelt, och skränigast var de två nötkråkorna som höll i gång i trädtopparna.

En ensam korp kraxade ihärdigt på ett hygge. Oroligt flög den mellan de enstaka träd som lämnats. Tills lut fick den lön för mödan då en korp till svarade på ropen och snart anslöt till hygget. Tillsammans svepte de runt de höga tallarna, till synes rätt nöjda med återseendet. En större hackspett satt strax intill korparnas aerodrom och ropade han också. Även hans rop lönade sig, snart dök en hona upp. Oklart vad de sysselsatte sig med, för jag gick vidare på rutten.

NÄSTA VECKA BÖRJAR det riktiga allvaret för ruttsäsongen. Jag drar mig norrut mot Hälsingland för att gå fyra rutter i trakterna av Edsbyn, Alfta, Los och såna ställen. Då blir det till att hitta tältplats så nära ruttstarten som möjligt för att kunna slumra fram till tre på morgnarna innan det är dags att gå ut i skogarna.

Efter Hälsingland blir det Jämtland. Sex rutter där blandar skog med fjäll, vissa av dem får jag vandra ut till redan dagen före eftersom de ligger långt ute i väglöst land. Så är det.