Stenös spovsnäppor

I går satte jag mig i bilen och körde norrut för ett par veckors paus i Jämtland. Jag hade tänkt stanna till vid nån fågellokal längs kusten och tack vare att E4:an var avstängd norr om Gävle så hamnade jag på en mindre väg öster om den. Jag kom på att om jag inte åkte tillbaka ut på E4:an så skulle jag snart hamna i Söderhamn, och att det därifrån inte är långt till Stenö varifrån det brukar rapporteras spännande arter i från.

Klockan var över ni i går kväll när jag svängde in på Stenö Camping och parkerade bilen. Det var nåt slags disco inne på campingen, men jag promenerade ut på udden i stället och gick mot ett fågeltorn. På vägen ut trippade en mindre strandpipare bredvid mig och närmare tornet satt ett femtontal småspovar som lyfte när jag närmade mig. Fisktärnor knirrade i luften och ute på sandbankarna satt både havstrut och fiskmås.

Från tornet upptäckte jag en hel del vadare också. En grupp kärrsnäppor sprang omkring i vattenbrynet och tillsammans med dem en sandlöpare. Den hängde med kärrsnäpporna trots att de då och då gjorde utfall mot den för att köra bort den. Två vackert röda spovsnäppor höll också till i det grunda vattnet. Både sandlöpare och spovsnäppor hör till de där vadarna som flyttar genom Sverige. Häckar gör de i de Arktiska vattnen. En stackars räv drog också genom området. Den såg ut att vara i så dåligt skick, svansen tunn som en kvist, att fåglarna knappt tog notis om den när den gick i strandkanten.

Jag blev påmind av morsan att vi campade på Stenö i mitten av 1970-talet, och när jag i går tittade mig omkring var det som om jag kände igen mig. Minnet av att jag en natt i husvagnen inte hann upp på toaletten kom också tillbaka. Lite skamligt var det förstås att vakna med blöt pyjamas, men samtidigt var det förstås en viss lättnad. Värre var det för brorsan som låg i slafen under, hängkojens tyg lyckades inte hålla alla droppar från honom.

Regnet gjorde sommarhimlen mörk frampå nattkröken när jag fortsatte norrut. Söder om Sundsvall svängde jag av på genvägen mot E14 genom Matfors. Nattflyn kom in i strålkastarskenet och det kändes lite trist att varelser som löst flygandets konst skulle avsluta sina liv som fläckar på min vindruta. En massa grodor försökte också passera över vägen, de lyckades jag parera för.