Kustsnäppa i Hjälstaviken – och skäggmes

SOMMARDAG I STOCKHOLMSTRAKTEN, dryga 25 grader och väldigt fuktigt. När jag kom fram till Hjälstaviken fälldes fukten ut till ett lätt regn, som om jag gick under en rejäl blomspruta. På grusstigen ut till tornet kunde jag konstatera att föryngringen av stenskvätta och buskskvätta verkar ha funkat helt perfekt, stenar och staketstolpar var fulla av ungfåglar av de arterna.

Jag hade sett att kustsnäppa rapporterats på Svalan, och eftersom det är en fågel som undgått mig – har i och för sig aldrig letat efter den – så blev det en målart för trippen. Väl uppe i tornet behövde jag inte kika länge innan jag såg en fågel som avvek från de andra vadarna, med sin röda kropp stack den ut bland grönbenor och kärrsnäppor. Riktigt kul, eftersom det alltså var en helt ny art för mig.

Som många andra arter är kustsnäppan bara en gäst i Sverige, i vanliga fall häckar de längs kusterna närmast Arktis och ses här på väg till och från Afrika. Jag antar att den som befinner sig i Hjälstaviken är på väg mot övervintringsplatsen nu. Extra kul blev det när en myrsnäppa dök upp intill kustsnäppan. Inte heller den häckar i Sverige, i alla fall inte i några stora antal, utan befinner sig säkert också på flytt.

Kustsnäppan i mitten, ovanför den ett gäng 
tofsvipor och till vänster en grönbena.

Saftigt bete framför fågeltornet.

KORNA VAR ÄNDA FRAMME vid tornet i dag, det såg riktigt smaskigt ut när de betade från buskarna. Till stor del är det kornas förtjänst att Hjälstaviken är en av Mellansveriges viktigaste fågellokaler, utan dem skulle det snabbt växa igen och då skulle många fåglar förlora en rastplats att stanna vid för att fylla på förråden under flytten vidare norrut eller söderut mot Afrika. I en buske som korna inte kom åt satt en sävsångare och sjöng som om det inte fanns någon morgondag. Då och då lyfte fågeln från busken under fortsatt sång, innan den satte sig i toppen igen.

Sävsångaren i sin buske.

INSPELNING: Sävsångaren körde på som bara den.

EFTER FÅGELTORNET TOG JAG mig ut på spången som går genom vassen. Målet där var att försöka återse nån av skäggmesarna som jag såg där för några år sedan. Jag gick över den lilla bron mitt ute i vassen, och bara 20 meter senare hörde jag skäggmesarnas typiska pip. Det lät som om flera stycken satt därinne, och mycket riktigt såg jag till slut två skäggmesar som satt och putsade sig på ett vasstrå bara ett par meter från spången.

Många fåglar aspirerar på att vara min favorit, skäggmesen är definitivt en av dem. Främst är det utseendet jag gillar. Fjäderdräkten ser fantastiskt len och mjuk ut, och hannens svarta mustasch gör den väldigt exotisk. De två jag såg i dag hade inga mustascher, så troligen var det två som förstås var födda i år. Kanon att häckningen verkar ha funkat.

Jorå, de sitter där nånstans, skäggmesarna.

INSPELNING: Skäggmes, kanske är de flera stycken.