Hundringen kom vid ännu en kyrka

JAG NOTERAR NÄR jag ser en ny art för året, tillsammans blir noteringarna en lista över de fåglar jag ser under ett år. Det är fjärde året jag har lite noggrannare koll på det där, och i och med att det börjar byggas upp några så kallade årslistor blir det lockande att jämföra dem. När jag i dag kryssade min hundrade art för året funderade jag på när jag nått 100 tidigare år.

Det visade sig att jag är sen i år och det var ingen överraskning. 2012, när jag försökte att alltid ha fler arter på listan än dagar som gått på året, nådde jag 100 arter den 4 april – dag 94. Året därpå var jag inte med i matchen utan nådde 100 arter först dag 104. 2014 var jag tidig igen, 100 arter dag 93 – men jag vill minnas att jag inte satsade på fler fåglar än dagar ändå. I år har resorna utanför Uppland varit färre och ett halvhemligt projekt har hållit mig framför datorn när jag annars kunde ha skådat, därför dröjde det alltså till dag 117 innan 100 arter nåddes.

HUNDRINGEN BLEV EN gransångare som satt och sjöng i kyrkogården till St Jacobs kyrka i Kungsträdgården i Stockholm, en betongskådare hade hört den när han käkade lunch. Möjligen är det här min första gransångare i betongen. Det som ledde fram till att räkneverket slog över till tresiffrigt var att jag unnade mig en snabb utflykt till Fysingen i går kväll. Nio nya arter för året där bäddade för att 100-strecket passerades i april månad, möjligen en skamgräns.

Men sett till konkurrensen är 100 arter hittills i år inget att kvittra om. På Club300:s årskryssarlista ser jag att sju pers redan är över 200 arter i år, jag haltar in på plats 80 just nu. Håhåjaja.

2015 startade i Jämtland

Hårkan vid utloppet från Hotagen. Strömstare och utter siktades.

ÅRSLISTAN FICK SINA första kryss i Jämtland i år, stannade helt enkelt kvar där över nyår. Den 3 januari åkte jag till Laxsjö från mitt läger i Laxviken och mitt i byn anade jag en hackspett som flög över vägen och satte sig i ett träd. Det var en gråspett, en hona. Eftersom det i fjol tog ända fram till slutet av december att få in en sådan på årslistan så lönade sig mitt jämtska nyårsfirande kan tyckas.

Så många andra specifika Jämtlandsarter blev det kanske inte. Men visst är talltita vid fågelbord, orrar i träd invid vägarna och tutande domherre överallt nåt som inte skulle ha noterats om jag hade inlett söderut i Sverige. Inte strömstararna i Hårkan heller. Nedanför dammluckorna i södra änden av Hotagssjön är det en säker plats att få se strömstare om vintrarna. I år räknade jag till minst fem strömstarar inom några hundra meter av älven. Fem knipor var på plats i det strömmande vattnet dagarna före jul också, men de såg jag inte på nyåret. Däremot såg jag nåt som jag först trodde var en lekande öring. Det plaskade i ett lugnvatten och jag såg en stjärt/svans försvinna ner i vattnet. När jag såg ett huvud också så förstod jag att det var en utter. Den såg faktiskt ut att leka.

SISTA JÄMTLANDSARTEN BLEV sidensvans. En flock på 30–40 fåglar satt på ett par tv-antenner mitt inne i Östersund. Då och då gjorde de en flygning över hustaken, kanske finns några bärträd i närheten. Troligen var det delar av den flocken som jag såg för jul när de sirrade förbi hustaken ett kvarter neråt sjön.

Väl nere i Solna igen fattar man att det ändå är stor skillnad på klimat på norr och söder. Här dök koltrast och björktrast upp, liksom steglits – det är inget man kan vänta sig i Jämtland så här års.

Årslistan fick salskrake

Salskrakar, Ullnasjön.

VARKEN ÖLAND I maj eller Skåne i september, ja då får man en årslista som haltar jämfört med tidigare år. Salskraken i Ullnasjön norr om Stockholm blev art 215, en summa som brukar passeras redan i juni eller juli. Kanske är det främst vadarna jag har varit kass på i år, man brukar ju kunna få några sådana på Öland om vårarna. Men jag har heller inte dragit i väg för att få in arter på årslistan, har jag haft dem på livslistan har jag inte brytt mig om dem helt enkelt.

Så här sent på höstkanten kan man inte räkna med så mycket nytt heller. Därför överraskade det mig att jag inte hade salskrake när jag såg minst 70 rasta på Ullnasjön i går. Jo, det var årskryss. Och visst kan det bli några till, det rapporteras friskt om rariteter från hela landet, till exempel dvärglärka i Jokkmokk, fläckdrillsnäppa i Kristianstad och en bergstajgasångare vid Landsort. Tajgan borde man ju ha dragit på redan, men vem ska då kolla på skidåkningen på tv?

Rallhägern togs vid Järvafältet

Grisar vid Vada gör de här grisarna.

Stubbåker, gravkullar, himmel – vid Vada.

Varfågel vid Vada.

Bobo Olsson kryssade rallhäger i morse.

Rallhägerkryss vid Översjön, strax efter klockan åtta.

Bredstjärtad labb på Öland. Krysstecken.

DET VAR I måndags förra veckan som jag och en skådarkompis fick ändan ur vagnen och åkte ner till Jönköping för att kolla in den rallhäger som då hade befunnit sig vid Rocksjön i över en vecka. Hela Sydsverige hade redan sett den, så det var ingen rusning vid sjön när vi kom dit. Några enstaka skådare var ändå där, men vi kammade alla noll den dagen och hade lika lång väg tillbaka hem.

”Den dyker nog upp på Järvafältet snart”, skojade vi  i bilen norrut, sen försökte vi glömma att vi bommat den där hägern. Men i går kom ett larm om rallhäger på Järvafältet och lusten att se den vaknade till. I går kunde jag inte dra, så det planerades in en gryningsräd för i morse i stället. Den lyckades, från Översjöns badplats såg vi en fågel röra sig i vassen några hundra meter bort, och när den lyfte och flög några korta meter såg vi också de fantastiskt vita vingarna. Klart – och Sverigekryss 323.

HÖSTEN HAR GETT ett par andra kryss också. Under en tripp till Öland fick jag både kungsfågelsångare och bredstjärtad labb. Labbar hade ju passerat Öland i parti och minut veckan innan vi kom ner, men då vi skulle bevittna det rekordartade sträcket var det plötsligt helt tomt längs kusten. På söndagen, den 19 oktober, fick vi till slut ändå närkontakt med en så kallad brelle när en sådan kom flygande nära oss över Västrevet nere vid södra udden. Ytterligare några brellar tog också chansen att dra söderut förbi Ottenby den morgonen, så vi fick vår del av flödet ändå.

På hemmaplan har det såklart börjat stilla sig ute i markerna, men det finns ju alltid fågel att kolla på om man ligger i lite. I söndags sprang jag på några bändelkorsnäbbar i ett lärkträd vid Lötsjön i Sundbyberg, till exempel. Jag har också vid ett par tillfällen stannat till vid Vada kyrka och gått en runda där. Vada ligger i höjd med Angarn men har inte samma fågelmagnetiska status som det stället, men ibland är det skönt att bara pulvra på för sig själv också. Inga rariteter har dykt upp där ännu, men ändå en liten blandning av stationära och övervintrande/flyttande fåglar.

Vadalistan ser ut så här efter två turer dit, en två efter arten visar att jag sett den vid två olika tillfällen:
Havsörn
Sparvhök
Ormvråk (2)
Fjällvråk
Enkelbeckasin
Tamduva
Större hackspett (2)
Koltrast
Björktrast (2)
Entita (2)
Blåmes (2)
Talgoxe (2)
Nötväcka (2)
Trädkrypare
Varfågel (2)
Nötskrika
Skata
Kaja (2)
Kråka (2)
Korp
Stare
Gråsparv
Pilfink
Gråsiska (2)
Domherre (2)
Gulsparv (2)