Skallig blåmes

Den siste mohikanen – en skallig blåmes med fjädertofs.

FORTSÄTTER ATT SKÅDA i farten, på väg till annat. Fick på det viset lövsångare (vid Taxinge slott) och ladusvala (Uppsala) som årskryss under helgen. I övrigt är det balkongen som får leverera, med mig på insidan.

Talgbollarna hinner knappt hängas upp innan de äts upp. Främst är det blåmesarna som äter av dem, dessutom är det de som kommit på hur den där fröautomaten kvick fungerar. Numera slänger sig några av dem upp på bygeln direkt. Talgoxarna verkar trögare och följer inte blåmesarnas exempel. Däremot har det vid några tillfällen kommit attacker från stora gäng av gråsparvar och de kom på grejen med automaten rätt snabbt.

EN AV BLÅMESARNA förstår jag mig inte riktigt på. Den är flintskallig, bara en fjädertofs sticker upp ur skallen. Sjuk, fått stryk, rakad? Vet inte vad som har hänt med den, men den ser ut att må bra och äter med god aptit. Den och en björktrast med helt vitt huvud, som jag såg på en sällsynt löprunda förra veckan, är så spännande det har blivit på fågelfronten på ett tag.