Blåmesar med konkurrens

En rödspov spankulerade omkring i Fysingen i går.

BLÅMESEN HAR SJUNGIT på hela våren, länge var det en av få fåglar som höll i gång ute i markerna. Den höll ställningarna med sitt tititi-tototo när andra arter höll tyst, när miljoners sångfåglar fortfarande befann sig på sydliga breddgrader. Den sjunger fortfarande, men nu dränks de pigga tonerna i alla andra ljud.

Jag tog en tur tillbaka till Fysingen i går och fick en försomrigt komplett kväll för ett sånt ställe. Rorsångare, sävsångare, sävsparv, näktergal, trädgårdssångare, törnsångare, ladusvalor, hussvalor – en massiv ljudmatta. Dessutom en ensam rödspov, fem myrsnäppor, en kärrsnäppa, en mosnäppa, en årta bland Fysingens vanliga invånare som rödbenor, krickor, mindre strandpipare och andra arter. Men bara en gång lyckades jag höra en blåmes, lika glatt sjungande som tidigare i våras men knappt hörd av någon längre.

PÅ NÄRMARE HÅLL har en ny art dykt upp på balkonglistan. Två sena kvällar i rad har jag hört en näktergal nerifrån träddungarna mot Huvudsta. Det är första gången jag har en näktergal så nära inpå där jag bor, lite kul. I går såg jag de första tornseglarna här för året, tyvärr har jag ingen koll på när de brukar dyka upp här.