Men rapporterna fortsatte att trilla in de kommande dagarna, då handlade det visserligen om en gök, troligen en ung variant då den hade en vit fläck på huvudet. Eftersom det inte hade funkat för mig att åka dit under de här dagarna, mycket beroende på att jag är rätt lat, så väntade jag egentligen bara på att rapporterna skulle upphöra så att jag kunde sortera in göken bland missade betongarter.
En skådarkollega förbarmade sig dock över mig och uppmanade mig i ett SMS att ge mig ut, inte i första hand för göken, utan för en svartvit flugsnappare (en hittills missad art i stan) som sas hänga runt ett träd uppe på Skinnarviksberget. Flugsnapparen fick jag inte syn på, så jag drog vidare till Tanto.
Göken hade setts uppe vid lundens högsta topp i öster, och just som jag närmade mig platsen såg jag en långstjärtad fågel flyga från ett träd till ett annat. Såklart det var göken, sånt känns. Jag hittade den snart uppe i lövverket, men därifrån lyfte den och flög upp i några träd söder om kullen där jag inte fick syn på den igen. I det läget cyklade jag hem till brorsan och hans tjej och käkade korv och mos, för övrigt en upprepning av mina tre senaste måltider: På tisdagkvällen blev middagen två kokta med bröd på en golfbana, onsdagslunchen bestod av en tunnbrödrulle och så då middagen hos brorsan i Hornstull. Bästa moset fick jag hos brorsan, bästa korven var de jag åt under golfrundan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar