Ringduvan har hittat till Solna

KLASSISK SKÅDARMARK I DAG, soffan därhemma. Inte många vårtecken därifrån så här långt, förutom att skatorna har dragit omkring i stora gäng den senaste tiden. Och så lite sång och snack med vårröster från talgoxar och blåmesar.

Men så satte sig nåt bekant på grannhusets takantenn, en ringduva i all sin prakt. Det är nåt med ringduvor som gör att man gillar att se dem när de är vårtecken, annars inte så mycket. Det kanske är orättvist, alla fåglar är ju ett slags mirakel, men jag är inte ringduvornas största fan.

Just den som satte sig på antennen fick jag dock lite respekt för, för den fågel som redan satt på antennen var en sparvhök. Ringduvan var bra mycket större än höken och behövde bara hytta lite med vingarna så fick den antennen för sig själv, det såg ut som när någon ska tuffa sig lite för en annan, skjuter fram bröstet och knyter nävarna. Höken gled därifrån och ringduvan sitter kvar där än.

TILLÄGG, EN TIMME senare: Fick finbesök till den andra antennen, en stor jäkla korp. Har ju sett korp i den här trakten tidigare, men har nog inte haft nån sittande på antennen. Till skillnad från ringduva är korp en fågel som jag inte kan få nog av.

Den tredje gråspetten

Granen i mitten blev gråspettens rastplats för en kort minut.

NÅGRA DAGAR FÖRE dopparedagen och jag har dragit mig till hemmatrakterna i Jämtland för att jula. Inte mycket snö, men i alla fall ett tunt lager som lyser upp de mörka timmarna.

Bilskådade i trakterna av Brunflo och stannade till då och då för att titta och lyssna. Det var nån nötskrika, nån större hackspett, lite talgoxar och några pipande domherrar i skogskanterna, men inte mycket mer. Korp förstås, speciellt en som jag minns eftersom den tvingade av en kråka en matbit i luften. Maten dalade ner från luften och lade sig på en åker och korpen dalade ner och snappade åt sig den. Mer snö hade gjort det svårare att återfinna munsbiten.

FYRA KORPAR TILL gasade över åkrarna i Bodal, och vid ett hygge lite söderut längs vägen såg jag en hackspett flyga och sätta sig i en grantopp. En grön spett, eller snarare en gråspett, min tredje nånsin bara. Den satt en minut i granen innan den flög vidare, tre snabba vingslag innan den gled i en kort båge för att sedan slå med vingarna igen. Vid ett hygge bara 500 meter söderut satt två orrar, en hane och en hona i en björk – dagens båda höjdare på nästan samma plats alltså.