Vintrig tornfalk

Tornfalken i Ope, ryttlandes över snötäckt skafferi.

JAG TRODDE ATT det var en tamduva jag såg från bilen när jag körde på gamla E75:an genom Ope, söder om Östersund. Men när jag stannat vid en busshållplats och fått upp kikaren såg jag att det var en tornfalk som ryttlade över den snötäckta åkern. Det var inte väntat den här tiden på året.

Jag körde upp på en mindre väg och parkerade, tog fram tubkikaren och kollade in falken som då hade satt sig på en kraftledningsstolpe. Snart gav den sig upp i luften igen för att kolla in sorktillgången, det var då jag kunde ta en halvkass bild med telefonen genom tuben. Det var en solklar hane, med grått huvud och grå stjärt som avslutades med ett kraftigt svart band. Jag kan inte tänka mig att den hade det särskilt lätt i födosökandet, ett par decimeter nysnö under natten döljer nog sorkarna rätt bra.

EN TITT I artdatabanken visar att det under 2000-talet har rapporterats tornfalkar i december i Jämtland vid två tillfällen. Troligen rörde det sig om samma fågel som sågs i trakten av Alsen den 14 och 31 december 2004. Under 1900-talet finns inga rapporter om så sena tornfalkar. Spännande.

Inne i stan tänkte jag åka förbi en adress där det rapporterats turkduva. Men redan när jag svängde in på Odensalagatan och det bostadsområde jag bodde i tills jag var sju år så fick jag syn på duvorna. Den ena satt på trottoaren medan den andra satt mitt i vägen och pickade i sig nåt. Jag fick svänga runt fågeln, för den flyttade sig inte. Undrar om den möjligen börjar bli svag och dum, så oskygg borde den ju inte behöva vara.

Den tredje gråspetten

Granen i mitten blev gråspettens rastplats för en kort minut.

NÅGRA DAGAR FÖRE dopparedagen och jag har dragit mig till hemmatrakterna i Jämtland för att jula. Inte mycket snö, men i alla fall ett tunt lager som lyser upp de mörka timmarna.

Bilskådade i trakterna av Brunflo och stannade till då och då för att titta och lyssna. Det var nån nötskrika, nån större hackspett, lite talgoxar och några pipande domherrar i skogskanterna, men inte mycket mer. Korp förstås, speciellt en som jag minns eftersom den tvingade av en kråka en matbit i luften. Maten dalade ner från luften och lade sig på en åker och korpen dalade ner och snappade åt sig den. Mer snö hade gjort det svårare att återfinna munsbiten.

FYRA KORPAR TILL gasade över åkrarna i Bodal, och vid ett hygge lite söderut längs vägen såg jag en hackspett flyga och sätta sig i en grantopp. En grön spett, eller snarare en gråspett, min tredje nånsin bara. Den satt en minut i granen innan den flög vidare, tre snabba vingslag innan den gled i en kort båge för att sedan slå med vingarna igen. Vid ett hygge bara 500 meter söderut satt två orrar, en hane och en hona i en björk – dagens båda höjdare på nästan samma plats alltså.

Rutter i X och Z

Fjällabb som troligen bevakade ett bo. Jalkedsåjja.

Högfjällsplatå med bland annat myrsnäppa. Jalkedsåjja.

Nu har jag alltså även bågekort.

MIdsommarafton i Laxviken. Det kom snö senare på dagen.

En liten björn som tappat en handske.

Tidig morgon, cirka 03.15. Jalkedsåjja.

EN HEL DEL dagar i tält, radioskugga och snålblåst. Juni har dominerats av fortsatt inventering, halvkasst väder och och en Teliatäckning som inte direkt bjudit in till att använda datorn till www. Den 10 juni började jag inventera i Hälsingland, den första av fyra rutter hette Grannäsen, och sedan dess har jag gjort fyra till i Jämtland. Bara två kvar nu.

Utan att kolla tillbaka i protokollen kommer jag inte ihåg om det hände nåt speciellt på Hälsingerutterna. Däremot minns jag att jag på väg mot Grannäsen mitt i natten stannade till på ett ställe som jag tyckte borde kunna hysa kornknarr; fina ängar som ännu inte hade slagits. Jag stannade bilen, vevade ner rutan och möttes av krää-krää. Fullträff alltså. Och på andra sidan vägen upp mot en skog sjöng en gräshoppsångare för fulla muggar.

ANTINGEN HADE JAG en jäkla flyt, eller så sitter det kornknarrar lite överallt. Bekymret för dem är ju annars att ängar slås ner tidigare nu än förr i tiden, då bönderna nöjde sig med att låta gräset växa klart innan de slog och kornknarr och andra ängsfåglar han föda upp sina ungar innan lien kom. Ensilaget som skördas tidigt är förvisso bättre rent näringsmässigt för korna, som i dag ska producera 10 000 kilo mjölk per år jämfört med 500 till 1 000 kilo för 50 år sedan. Tror inte att jag är beredd att betala det priset för att alltid ha tillgång till mozzarella.

Jo, en annan hågkomst från en av rutterna är förstås tre mårdar. Den första dök upp vid lägret, jag såg den smidigt klättra upp för en grov tall. De två andra såg jag ute på en rutt. Jag hade just skrämt fram en orrhöna med tre ungar då två mårdar kom springande genom blåbärsriset. Möjligen hann en av dem få tag på nåt ätbart nära boet, den andra såg jag springa i väg tomhänt.

JÄMTLANDSTURERNA HAR JAG hittills tagit med utgångspunkt från stugan i Laxviken. Första fjällrutten gick delvis på Ansättens nordligaste fjäll, kring Nördersttoppen hittade jag både fjällripa, blåhake och ringtrast. Andra fjällrutten innebar en övernattning i tält. Jag körde bil till Vinklumpen och gick cirka åtta kilometer ut på fjället för att komma till punkt 1. Vid Vinklumpen spelade dubbelbeckasin och efter bara nån kilometer ut på fjället fick jag se årets första fjällabbar. Totalt såg jag nog 20 fjällabbar, de flesta drog omkring i ett stort gäng. Men åtminstone två par hade en möjlig häckning, vilket är rätt kul eftersom det sägs ha varit ont om labbhäckning under de senaste lämmelfria åren. Jag såg inga lämlar i år heller, men labbar kanske har bättre koll än jag.

En av rutterna gick i Gåxsjö. Det var lika blåsigt som resten av dagarna, men eftersom en reporter från Länstidningen i Östersund hade lurats att följa med var det bara att genomföra rutten. Det blev rätt okej ändå, med en fjällvråkshäckning som toppnotering. Artikeln går att läsa här.

EFTER ATT HA vilat upp mig, tvättat kläder och gött mig med både pilsnerdricka och hemlagad mat känner jag mig redo för sista etappen av årets inventering. I morgon ger jag mig av norrut mot Gäddede och Ankarede för att vandra ut 14 kilometer på fjället för att nå respektive rutt. Vädret har blivit en smula bättre, i alla fall varmare – för det hotas med några ihållande regnskurar på eftermiddagarna. Men med den uppladdning jag fått lär jag nog klara av det.