Isabellstenskvätta i Sörmland

Dålig bild på isabellastenskvätta. Men lillvingen syns.

Min skådarvän fick sin 52:a art.

ÄVENTYRET FORTSÄTTER, I DAG med en isabellastenskvätta utanför Strängnäs. Ett larm kom sent i går efter att upptäckarna analyserat sina bilder och kunnat slå fast att det verkligen var en isabella. Jag vågade vänta in första larmet i morse innan jag drog till Lötfälten, och väl där visade den sig fint på nästan en gång. 312 arter nu då.

När jag hade parkerat i dikeskanten slog det mig att jag inte hade med mig tuben. Fruktsallad var med i en låda, men tubkikaren var inte med. Men ett tiotal skådare var redan på plats, och med dem ett antal tubar att kolla in skvättan i.

FÖRST SATT FÅGELN drygt hundra meter ut i ett plöjt fält – kanske liknande dess vanliga biotop i centralasien – där den pickade i sig de smådjur den kom över. Den var hela tiden rörlig och flyttade sig snart närmare oss så att den kunde ses i fint medljus. När den satte sig på ett litet betongfundament var den bara 30 meter i från oss och då kunde jag med bara handkikaren se den svarta lillvingen som är typisk för isabellan.

Utan tubkikare gick det inte att göra några riktiga detaljstudier av fågeln, förutom när jag snabbt fick låna en skådares tub – då kunde jag också snabbt smälla av ett kasst kort med mobilen. Men med handjagaren gick det ändå att få kläm på isabellans beteende, till exempel att den gärna står mer upprätt än vår svenska stenskvätta. Bra jobbat.