Hjälstaviken och sträck från balkongen

Mycket vatten i Hjälstaviken, men spången från Parnassan håller sig torr.

DET BLEV EN tur till Hjälstaviken i måndags, vi gjorde en intervju för ett kommande nummer av Roadrunner. Det var ganska lugnt. Många av de gäss som rastat på ängarna kring sjön verkade ha flugit vidare när vädret blev bättre, de som stannade till längre söderut i väntan på bättre väder kanske inte har kommit än.

Men en hel del bläsgäss sågs, många vitkindade och mest grågäss. Rördrom hördes, skäggdopping sågs liksom sävsparv – jag nämner just dessa eftersom de var nya för året. Som vanligt såg jag inga skäggmesar därute, men det kan ju ha att göra med att koncentrationen låg på att pressa intervjuobjektet på all klokhet.

DET SLOG MIG att jag borde ställa mig på balkongen en tidig morgon och inte bara stå där på dagen och kolla in grannskapets stationära fåglar. För det sträcker ju nu. 32 sädgäss blev de enda säkra sträckarna från i morse, de kom i fyra grupper och flög lite retsamt på en nordvästlig kurs vilket höll dem på lite för stort avstånd. Men vad läckert att se dem så här över tråk-Solna.

Flockar med bofink eller bergfink sträckte också, men aldrig så nära att jag kunde höra vilken art det var. Fem skarvar drog också norrut, men det är förstås inte klarlagt om de bara förflyttade sig lokalt eller om de var en del av den här väldiga migrationen som pågår. Kul med sträckkoll, ger mig nog på det igen snart.

Kungligt i Hjälstaviken

Soligt i Hjälstaviken, och ganska rävspårigt.

Slottet i Skokloster. Eller är det slottet som heter det?

FIN DAG I Mälardalen, perfekt för en tripp ut i markerna. Jag har länge tänkt att jag borde dra mig till Hjälstaviken för att kolla in om en kungsfiskare fortfarande sitter kvar vid Svannäs och fiskar i det öppna vattnet invid vägen. Vädret ballade ur på vägen dit, riktigt intensivt snöfall i trakten av Barkarby, Kungsängen och ännu längre västerut. Kom att tänka på att jag borde ha tagit en mössa med skärm. Men det sken upp när vi kom mot Bålsta och svängde av E18 och en vanlig toppluva dög fint.

Och kungsfiskaren var på plats, satt i en buske och gjorde ett par korta utflykter ner mot vattnet. En gång kom den upp med en liten fisk i näbben – inte att undra på att den hänger kvar på en plats med sån fiskelycka. När jag vände på mig och kollade åt andra hållet såg jag en rovfågel i luften. Stor och bredvingad, i kikaren såg jag de typiska vita vingfläckarna som unga kungsörnar har. I fjol såg jag bara en kungsörn, i år har jag säkert fem på listan – trippen till Gotland gav ju några.

FLER KUNGSARTER BLEV det inte. Kungsfågel hade man kanske kunnat hoppas på, men knappast alkekung, kungskobra eller kungskrabba. Men det blev inget mer än så, letade lite efter skäggmes i vassen men hade inte tid att nöta eftersom brallorna på en i sällskapet hade gått sönder. En säkerhetsnål räddade dock dagen så vi kunde ta en omväg hemåt utan att skämmas, bland annat hamnade vi längs en runstensrik väg som tog oss till slottet i Skokloster. På väg hem sågs två fjällvråkar dra över vägen, det var nog i höjd med Kungsängen.

Väl hemma la jag märke till att duvhöken var tillbaka på sin plats på grannhusets höga tv-antenn. Eller om du nu är duvhökens plats, en kråka sitter där bra mycket oftare. Och kanske var det just den kråkan som till slut tröttnade på höken och gjorde upprepade utfall mot platsen högst uppe på antennen. Duvhöken parerade med några loja duckningar, men när ytterligare en kråka började dyka mot den så seglade den i väg över taken. Kanske mot Sundbyberg. Den första kråkan tog över platsen och sitter där än. Den sitter vänd söderut och ser kanske inåt stan. Om den tittar västerut ser den solnedgången.