Lappuggla i Brunflo – med mera

JÄMTLAND I MAJ, det var länge sen jag var här då. De senaste åren har det blivit juli och jul. Och eftersom jag inte har kollat fågel mer än i några år så är den här tiden helt oskådad för mig här uppe. I vanliga fall brukar jag dra mig neråt Öland eller Skåne den här perioden, men i och med det känner jag att jag missat en massa godbitar här i skogarna kring Brunflo utanför Östersund.

Jag kom upp i onsdags och efter pannbiffen kände jag att det var dags att kolla in markerna lite. Första maj och sol var det, men lite blåsigt och inte mycket mer än fem grader varmt. Uppe vid strenbrottet var det främst rödvingetrast och taltrast som satt och sjöng, storspov spelade också som vanligt på åkrarna. Jag höll mig norr om Brunflo och ställde efter ett tag bilen vid ett hygge längs Rissnavägen ovanför Lunne. Mer trast sågs och hördes och rätt vad det var såg jag ett par stora vingar i ena änden av hygget. Tjäder? Nix. Lappuggla!

Ugglan satte sig i en smal torrgran, max tre meter över marken. Redan i handkikaren såg jag lappugglans typiska utseende – främst den väldiga storleken men också de ljusa bågarna innanför ögonen. Jag satte ner tubkikaren för att kolla närmare och kanske hinna ta en bild med telefonen. Ugglan tittade rakt mot mig och tyckte kanske att det blev lite för mycket uppmärksamhet för den bredde ut vingarna och gled ner mot marken. Jag fäste blicken på punkten jag trodde att den landade på och började sakta gå de 250 meterna mot den. Men troligen hade den flugit undan direkt, för jag såg den inte mer. Stort ändå. Åtta observationer i Jämtland i fjol och fyra så här långt i år.

MORGONEN DÄRPÅ VAR jag tillbaka redan strax efter fem. Ingen lappuggla och ingen morkulla heller, jag hade sett åtminstone en sån kvällen före. Däremot var det full fart på trastar och andra småfåglar, inte minst gransångare, rödhake och järnsparv. Järnsparv har jag faktiskt aldrig hört sjunga förrän nu.

Jag gick en runda längs en skogsbilväg, över en myr och förbi några hyggen och hade en kanonmorgon. Flera korpar sågs, en tjäderhöna bullrade i väg och vid fikat kom två orrar över huvudet på mig. Vid andra fikat satte sig en tjäderhöna i en tall och årets första trädpiplärka visade sig också. Att ha såna här marker inpå knuten känns grymt lyxigt för en som annars bor i Solna och får köra flera mil innan man kommer till nåt som liknar skog.

I MORSE VALDE jag att gå i skogen närmast radhusområdet där morsan och farsan bor, samma skog som jag rände runt i som indian förr om åren. Sex domherrer som flög in och satte sig i en björk utanför huset blev morgonens första obs och den andra var ett tiotal bergfinkar som satt och surrade nere vid fotbollsplanen. Vilket jäkla häftigt ljud alltså.

Nedanför järnvägen blev det ytterligare nån domherre, men framför allt järnsparvar, rödhakar, och trastar. En liten stenfalk drog också blixtsnabbt österut ovanför träden. Det händer grejer överallt, och just nu känns det verkligen okej att jag inte ska till Öland förrän om en vecka.

Tippar på att det är ett rävkranium.

Tjäderskit kanske?

Mysig morgonmyr.

Då vet jag.

Härligt litet torp.

Inga backsvalor än.

Också rester av räv.

Tjäderhöna i tall.