Några enstaka sångsvanar fanns också i vattnet, nya för i år. Annars var det mest knipor som guppade i småvågorna, kan det ha varit ett tusental totalt kanske. Mäktig syn, men som alltid så slutar man bry sig om de arter som finns i stora mängder, det är ju de fåtaliga och kanske ovanliga man helst kollar in. Men till knipornas försvar kan sägas att utan dem hade det fantastiska ljudet från deras vingslag när en havsörn kom för nära aldrig hörts.
VI SPANADE I ytterkanterna av knipflockarna och upptäckte efter ett tag några alfåglar. En skådare intill gjorde oss också uppmärksam på en tobisgrissla i vit vinterdräkt som låg och guppade i tubkikarens yttre verkningsområde. Småskrakar och storskrakar flög omkring eller simmade på vattnet, och en skraktyp visade sig vara en hona salskrake som flög in och la sig bland kniporna. Den var väldigt svår att hitta, trots att den inte är helt lik en kniphona.
Tolv sidensvansar kom över huvudet på oss, en korp uppehöll sig ute på småöarna västerut och ett gäng skarvar höll till ute på den lilla fyren i söder. På vägen hem såg vi också en hökuggla i en trädtopp. Totalt: inte helt illa för en dag i februari.
 |
| Ungefär mitt i bilden, salskrakshonan med vit kind. |
 |
| Sydväst från talldungen, Örudden. |
 |
| Årets andra hökuggla, vägen mot Torö. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar